Nils-Eric Sandberg: Gör biståndet mer skada än nytta?

Ledare

Sverige kan inte rädda världen.

Artikeln publicerades 1 juni 2015.

Vad du ej klart kan säga, vet du ej;

med tanken ordet föds på mannens läppar:

det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."

Så skrev Esaias Tegnér i sin ”Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820.” Jag fick det i tankarna när jag hörde Ekots lördagsintervju 16/5 med biståndsministern Isabella Lövin. Mycket noga undvek hon varje konkret fråga och svarade med väl inlärda fraser – ”I det långa perspektivet finns inga intressekonflikter. Vi ska hjälpa alla att föra en rättvis politik för att skapa rättvisa för alla människor på jorden.”

Sverige ska eliminera all fattigdom och dessutom ändra världens klimat. Inte dåligt, med tanke på att Sverige har bara 1,2 promille av världens befolkning, 6 promille av världens produktion, 1,2 procent av världshandeln. Vet någon i finansdepartementet om detta? Biståndet är heligt; varje fråga blir blasfemisk. Men det finns en kritisk diskussion som den svenska biståndspolitiken helt förbigår. Svenska politiker läser inte böcker och vetenskapliga artiklar; de tittar på TV.

Bo Karlström, ekonom på SIDA och tidigare rådgivare till Kenyas finansminister, ifrågasatte hela verksamheten i sin bok ”Det omöjliga biståndet” (SNS 1991). Lord Peter Bauer på London School of Economics, ansedd som världens kanske främste expert på utvecklingsekonomi, var mycket kritisk.

Den amerikanske ekonomen William Easterly anser att biståndet gör mer skada än nytta (Den vite mannens börda, SNS 2008). Han visar att ”fattigdomsfällan” är en myt; huvudorsaken till fattigdomen i särskilt Afrika är vanstyre. En studie vid London School of Economics fann att biståndet finansierat mer konsumtion än investeringar. Easterly visar att parallellt med att biståndet ökade sedan 1970 har tillväxten i afrikanska länder fallit.

Tanzania hade 1960 högre BNP per capita än Sydkorea. Sedan försökte Julius Nyerere förstöra ekonomin med socialism, tvångsförflyttningar och prisreglering. För detta belönade Sverige honom med extra stort bistånd. Jordbruksproduktionen sjönk. Därefter har Tanzania varit beroende av hjälp utifrån. Sedan mitten av 1960-talet har USA och Västeuropa pumpat in 23 000 miljarder dollar i Afrika (i dagens penningvärde det dubbla). Under den tiden har fattigdomen ökat och många krig startats – till stor del finansierade av biståndspengar.

Den blasfemiska frågan – som aldrig ställts i svensk debatt – blir givetvis: varför startar inte afrikanerna företag, varför bygger de inte sjukhus och skolor och borrar brunnar?

Den amerikanske ekonomen David Landes pekar i ett stort arbete på smittsamma sjukdomar som ett hinder för tillväxt i afrikanska länder. Slutsatsen blir att västvärlden för biståndsmiljarderna skulle ge världens främsta läkemedelsföretag en beställning på vaccin mot malaria, bilharzia och sömnsjuka.

Fakta

Nils-Eric Sandberg

är före detta ledarskribent i Dagens Nyheter samt publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.

Visa mer...