Annons

Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Ska brottslingarna skyddas mer än offren?

”Socialdemokraterna, och deras styresmän i miljöpartiet, sade absolut nej till att straffrabatten och mängdrabatten ska avskaffas.”
Nils-Eric Sandberg
Gästkrönika • Publicerad 27 september 2019
Nils-Eric Sandberg
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Partierna i riksdagen kunde inte komma överens om hur staten ska kunna hindra kriminella gäng att ta över samhället. Men gängen har ju kommit hit för att begå brott; varför skulle de göra ett obefogat avbrott i denna verksamhet?

Riksdagsledamöterna utgår från att de är vår överhet, med makt och myndighet att bestämma över oss. Det har de lärt sig från den socialdemokratiska eran då allt makt var koncentrerad till partistyrelsens verkställande utskott. Palme, Sträng och Stig Malm bestämde allt. Ingen enskild hade något att säga till om; det skulle ju strida mot partiets demokratibegrepp.

Annons

Men så är det inte. I en parlamentarisk demokrati är riksdagsledamöterna inte våra översåtar, utan våra ombudsmän. De har åtagit sig uppdraget att i lagstiftningsfrågor besluta på våra vägnar. De har sina mandat från oss. Och deras huvuduppgift är att garantera statens huvudfunktioner: att skydda de egna medborgarna.

Om de tvivlar kan de läsa Regeringsformen; den är riksdagsledamöternas ordningsstadga; det är väl därför de inte läser den.

Jag har aldrig varit partipolitiskt aktiv. Jag intresserar mig av sakfrågor; det är därför jag har fått en så pessimistisk syn på mänskligheten.

Sverige är ett otryggt land för laglydiga; de kan rånas och skjuts. Rånare och mördare har ljusare utsikter; polisen kan ta fast dem, men lagen säger att de ska behandlas med största mildhet – till skillnad från brottsoffren. Unga brottslingar får straffrabatt; den 20-åring som kanske bara mördat någon ska ju inte utan vidare sättas i fängelse; han har ju kanske mördat någon han inte tyckte om. Det måste ju lagstiftaren förstå.

Brottslingar har också mängdrabatt; den som begått 20 brott kan bara straffas för 10. För dem som vill begå brott är detta ett generöst erbjudande: vi har begått 20 grova brott, och då tar vi 10 till – regeringen har sagt att det är helt riskfritt för oss. Visserligen inte för dem vi rånat, eller försökt mörda. Men det är väl deras problem, inte vårt. Fråga Silbersky!

Socialdemokraterna, och deras styresmän i miljöpartiet, sade absolut nej till att straffrabatten och mängdrabatten ska avskaffas. Staten ska visa omtanke om brottslingarna. Brottsoffren har kanske jobbat extra, och tjänat lite mer. Då har de brutit mot jämlikhetsnormen och får skylla sig själva när rånarna kommer för att skapa rättvisa.

Tysthetskulturen är ett problem; vittnen hotas. En utväg vore att tillåta anonyma vittnen. Den nya generalsekreteraren i advokatsamfundet sade i en intervju absolut nej: anonyma vittnen hotar rättssäkerheten.

Kanske – men det gäller brottslingarnas rättssäkerhet. För brottsoffren finns inte mycket skydd.

Men det är ju inte deras säkerhet debatten handlar om.

Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.

Annons
Annons
Annons
Annons