Carolin Dahlman: Nils-Eric Sandberg: Varför behöver vi en regeringsform?
Regeringsformen (RF) är vår viktigaste grundlag. Den innehåller regler för hur regering och riksdag ska arbeta och är alltså överordnad riksdagen. Grundlagsändring kräver beslut av två riksmöten med mellanligggande val.
Först en titt i historien. Den gamla RF skrevs snabbt, på 20 dagar, 13/5 – 2/6 1809, av 15 utredare och en sekreterare, juristen Hans Järta. Den byggde på en klar konstitutionell idé, maktdelning, formulerad av den franske filosofen Montesquieu. Hans idé ligger också till grund för den amerikanska konstitutionen.
Gamla RF från 1809 var både logiskt uppbyggd och språkligt elegant. Rättighetskapitlet, § 16, var så skickligt skrivet att författningsutredningens medlemmar från 1954 ville att paragrafen skulle tas med ordagrant i den nya författningen. De kunde inte själva prestera något liknande.
Låt oss jämföra 1809 års regeringsform med den nuvarande, från 1974. Utredningen, från 23/8 1954, krävde 14,5 års arbete, men var så undermålig att den måste göras om. Vår nya regeringsform bygger inte på någon konstitutionell idé. Utan den styrdes uteslutande av politisk taktik; alla partier ville ha en författning som gynnade dem själva.
Decemberöverenskommelsen – som i praktiken fortfarande gäller – innebar att majoriteten bestämde att minoriteten ska styra. Det strider mot RF 4 kap § 5.
En koalition – de rödgröna och centern – beslöt att 9 000 ynglingar från Afghanistan, som fått avslag på sina asylansökningar, ska få stanna i landet. Migrationsverket följde svensk lag, men blev underkänt av en riksdagsmajoritet, S, MP, V och C.
Nu har två av migrationsdomstolarna funnit att lagen inte kan tillämpas. Om regering och riksdag ändå går vidare med lagen strider detta vad jag kan finna mot tre grundlagsparagrafer, RF 11:2, 7-8. Riksdagen får inte gå in och ändra i domstolarnas avgöranden. Detta borde vara bekant åtminstone för centerns ordförande, jur kand Annie Lööf.
Nu invänder kanske en minnesgod person att våra tidigare författningar gav konungen – med vårt språk regeringen – ett prerogativ att ändra på domstolarnas beslut. Men en än mer minnesgod kommer ihåg att riksdagen upphävde detta prerogativ 1789, i och med att Högsta domstolen inrättades.
Även det parti som kallar sig liberalerna vill att riksdagen ska kvotera föräldraförsäkringen. Jan Björklund läser inte regeringsformen. Om han gjort det skulle han upptäckt att RF 1:2 har en bestämmelse som skyddar privatlivet mot politiska ingrepp.
Så, om riksdagen struntar i regeringsformen, varför ska vi då ha en regeringsform?
Karl XI skulle ha underkänt 1809 års regeringsform med argumentet att den hindrat hans envälde.
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i Dagens Nyheter samt publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
