Obegripligt fjäskande för föräldrar till friska barn
Redan idag har Sverige en av världens mest generösa föräldraförsäkringar: hela 16 månader. Egentligen borde en förnuftig regering snarare minska antalet månader och låta föräldrar själva ta större ansvar, men de röda går i en mer generös, omhuldande riktning. Enligt partiets valmanifest som presenterades på tisdagen ska mammor och pappor kunna ta ut en vecka till när barnen är 4-16 år.
Men är det dessa 900 000 familjer som vårt trygghetsnät ska finnas till för?
Förslaget måste ställas i kontrast till att barn som inte kan andas själva drabbas av nedskärningar. På måndagen avslöjade SVT Nyheter också att funktionshindrade barn tvingas flytta till barnboenden då de har förlorat rätten till assistans och föräldrarna inte orkar med att hjälpa dygnet runt.
”Jag behöver vara statsminister fyra år till för att se till att det finns resurser för de här barnen”, sa Löfven då (27/8). Men dagen efter berättade han att pengarna visst i stället ska gå till att friska barn ska få flossa med sina föräldrar på lovet.
Dessutom, vilket Erik Hultgren från Svenskt Näringsliv Skåne poängterade på Facebook, räknar S bara på kostnader för staten. ”När folk är lediga uppstår ju andra kostnader för företagen. Vikarier måste rekryteras och betalas. Eller så får man acceptera lägre produktion och lägre intäkter. De pengarna måste tas någonstans ifrån, troligtvis ifrån framtida investeringar och löneökningar” (28/8). Svenskt Näringsliv räknar med att den faktiska kostnaden för samhället är 32,9 miljarder (29/8).
Hur ska ekonomin då gå ihop? Varifrån ska pengarna till familjeveckan tas?
”I dag är det alltför många föräldrar som känner att tiden inte räcker till”, motiverade Stefan Löfven (S), förslaget med. Men det dyra daltandet med friska vuxna måste få ett slut. Den som har ett jobb och har skaffat barn måste ju kunna ha förmåga att lägga undan pengar för att kunna umgås med kidsen ibland.
Politikerna har betydligt viktigare uppgifter att hantera – som försvaret, integrationen, vårdköerna, otryggheten i utanförskapsområdena eller de långa köerna för barn som söker sig till BUP. De ska ansvara för det som inte kan skötas av enskilda och omfördela så att det finns hjälp för den som har det tufft.
Tyvärr blir varje krona av statsbudgeten som går till de starka en krona som dras från de svaga. Det är fullkomligt obegripligt att Socialdemokratin inte tycks se det. Att de till och med är stolta över sin felprioritering.
