På tok för få kriminella utvisas

Det är många siffror här, så läs dem gärna igen. De berättar att personer som inte är medborgare och bevisligen begår brott i Sverige väldigt ofta får stanna här. Även om de våldtar barn. Även om de rånar. Även om de mördar.

Man kan sannerligen undra hur generöst vårt rättssamhälle kan vara innan det blir osmakligt och surrealistiskt. Är inte den gränsen redan nådd?

Anledningen till att brottslingarna slipper utvisning kan enligt Brottsförebyggande rådet vara att brottet inte ger fängelse i straffskalan eller ett svårare straff än böter.

För att utvisas måste det dessutom kunna antas att personen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet, eller ”att brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit är så allvarlig att personen inte bör få stanna kvar”.

Utöver dessa saker ska domstolarna ta hänsyn till personens anknytning till Sverige.

Ett ytterligare skäl till en snällare bestraffning kan vara att det finns risk för att personen kommer att förföljas eller straffas med döden i sitt hemland. Den senare skälet regleras i internationella åtaganden och kallas verkställighetshinder. Även rörlighetsdirektivet 2004/38/EG ger kriminella en chans att slippa åka hem.

Ur detta kan och bör politiker dra flera viktiga slutsatser.

Dels behöver straffskalorna höjas eller förändras. Vad gäller butiksstölder är det exempelvis inte effektivt att döma till böter, eftersom dessa sällan ändå kan krävas in, vilket i sin tur betyder att det inte blir avskräckande nog. Med tanke på att de som inte är medborgare och därmed inte kan försörja sig lagligt mycket väl kan tänkas stjäla för att kunna äta, något som skrämmer slag på butiksanställda och förstör för skötsamma näringsidkare, behöver detta skyndsamt ses över.

Men viktigast av allt blir att fundera över huruvida våldtäkt, kanske till och med gruppvåldtäkt, verkligen inte har inneburit en allvarlig skada eller fara för kanske en ung tjej eller kille. Hur resonerar våra domstolar om detta inte är en kränkning som har diskvalificerat gärningsmannen från att få stanna i vårt land med alla de rättigheter det innebär? För mig är det svårt att förstå.

Apropå övriga undantag finns det uppenbar risk för att människor utnyttjar kryphålen. Den man som våldtog en 13-åring i Hallsberg förra året slapp utvisning eftersom han konverterat, något som gjorde att han – enligt honom själv – riskerade att stenas till döds. Kanske var det en sanning att han bytt religion och därför var i fara, men jag tror att alla kan förstå att det öppnar för att brottslingar påstår att deras liv är hotat, eftersom de då slipper utvisning.

Kraven på bevis för den här typen av påståenden bör vara höga; man måste kunna styrka att de förmildrande skälen verkligen inte bara är en smart strategi för en våldtäktsman som vill stanna i Sverige. De ska inte få blåsa oss i syfte att få stanna.

Med ett växande skuggsamhälle där allt fler befinner sig i landet utan att kanske inte ens ha sökt asyl blir riskerna större. Polisen hinner inte registrera alla, de saknar ofta identitetshandlingar, och eftersom personer som inte har möjlighet att försörja sig på lagligt sätt ofta måste begår brott, ökar otryggheten. Detta kan inte ignoreras. Även om man vill att alla människor ska vara helylle och härliga är det tyvärr inte så.

Hederliga, skötsamma människor ska få fokusera på hur de ska förverkliga alla sina drömmar och hinna med allt de gillar att göra. Vi ska inte behöva leva i oro, rädsla, skräck. För att skydda oss och ge oss frihet behöver de som förstör bli av med sin.

Rättssamhället måste stå på rätt sida och ömma för rätt personer. Nu tycks det inte vara så.