Annons

Petter Birgersson: Släpp Telia loss

Ledare • Publicerad 23 juli 2018
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Foto: Hossein Salmazadeh/TT

Telia vill köpa TV4 och C More från Bonnier. Men både regering och opposition protesterar.

I sig är det inte särskilt märkligt att Telia köper Bonnier Broadcasting med TV 4 och C More för 9,2 miljarder kronor, allt under förutsättning att Konkurrensverket godkänner affären. Att som teleoperatör vilja ta kontroll över både nät och innehåll är ett sätt att möta mediemarknadens snabba förändringar. Det känns igen från andra större marknader, som USA där teleoperatören AT&T köpt mediekoncernen Time Warner för 85 miljarder dollar. Men precis som i Sverige är den amerikanska affären känslig av konkurrensskäl, och ett första godkännande i domstol har överklagats.

Annons

Mycket av det Telia köper är i grunden byggt kring en distributionsform som tappar marknadsandelar: traditionell tv. Inom underhållningsbiten är konkurrensen idag stor, med globala aktörer som Netflix och HBO som över fibernätet levererar film och underhållning av högsta tekniska kvalitet. Telia är förstås medvetet om den här konkurrensen och ser den som ett bakomliggande skäl till att bredda sig och inte bara stå för nät och avtal med innehållsleverantörer, utan själva äga även innehållsleverantörer. Men utifrån sett är det ändå enklare att förstå Bonniers vilja att sälja än Telias vilja att köpa.

Nu är dock Teliaaffären inte enbart en fråga om vem som agerar smartast på marknaden. Hur underligt det än kan låta är nämligen största ägaren staten, med 37 procent, inte med på noterna. Varken regering eller opposition är förtjusta i planerna. Näringsminister Mikael Damberg (S) säger till TT att en affär kan göra att TV4:s sändningstillstånd blir en fråga för diskussion och till Dagens industri förklarar han sig vara beredd att begära en extra bolagsstämma: ”Skulle man hamna i en situation där Telia köper någonting som vi verkligen inte tycker är bra, då avgörs ju ofta det på en bolagsstämma och då har staten möjlighet att rösta”.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesman, Elisabeth Svantesson (M), motsätter sig också affären och finner det vara ett argument för att sälja statens andel i Telia. Damberg menar att staten bör ha kvar kontroll över Telia av nationella säkerhetsskäl. Svantesson menar å sin sida att staten kan stycka Telia och behålla de delar som är av sådan karaktär.

Att staten indirekt ska äga mediebolag utöver public service, med SVT och SR, är helt orimligt. Att det finns ett kompakt politiskt motstånd mot det är bra. Telias styrelse vill lägga den verksamheten i en egen låda för att markera redaktionernas oberoende. Men det spelar i princip inga roll hur många steg man lägger emellan, ytterst finns ägarförhållandet ändå kvar. SVT och SR är exempelvis fristående stiftelseägda bolag, men uppfattas ändå som ytterst politikerstyrda av allmänheten.

Frågan om konkurrens är en sak, det viktiga är att nätägarna tvingas öppna sig så att konsumenterna fritt kan välja mellan leverantörer av tjänster. Statens ansvar för infrastrukturen är också viktig och måste självklart regleras, om än inte med nödvändighet i direkt ägande.

Men i huvudsak är Telias sak inte politikernas. Den gamla tiden när det var avgörande vem som fick sändningstillstånd av staten är dessbättre över, även om näringsministern tycks tro annorlunda. Det logiska är att marknaden får sköta sitt och att Telia får göra sina bra eller dåliga affärer utan att staten och politikerna lägger sig i. Alltså: tryck på säljknappen.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons