Annons

Plocka ogräs eller bli av med pengarna!

Det är obegripligt hur Sverige kan ha så många arbetslösa bidragstagare samtidigt som lantbruket har svårt att hitta bra folk för ganska enkla uppgifter. Bidragssystemen måste göras om för att premiera arbete.
Ledare • Publicerad 8 april 2020 • Uppdaterad 9 april 2020
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.

Det finns ett stort behov av arbetskraft inom lantbruket just nu, för exempelvis skogsplantering och sådd. Orsaken är att de säsongsarbetare som normalt kommer till Sverige inte verkar kunna ta jobben på grund av restriktioner kring inresor under coronakrisen.

Totalt erbjuder det gröna näringslivet nu cirka 8 000 personer arbete. Mest akut är behovet av säsongsarbetskraft i trädgårdsodlingen, där uppskattningsvis 5 000 säsongsarbetare saknas, meddelade LRF nyligen.

Annons

Konstigt nog är det alltså svårt att få tag i folk i ett land där arbetslösheten är väldigt hög i vissa grupper, och i en tid när många blir av med jobben.

En förklaring kan vara att vi tyvärr har ett ersättningssystem som inte belönar den som tar ett tillfälligt jobb. Den som får försörjningsstöd kan exempelvis förlora det genom att ta ett jobb under några sommarmånader, vilket naturligtvis minskar incitamenten.

"Jag har gymnasiekillar som jobbar på sommarlovet, men då får de inget försörjningsstöd förrän i januari, medan de som inte har jobbat får", berättade Markus Söderlind, som är ordförande i LRF Trädgårdsdelegation och driver ett företag i grönsaksbranschen.

"De hade alltså lika gärna kunnat ligga på stranden eller spela tv-spel. De upplever att man blir straffad för att man jobbar."

Det är onekligen ett dilemma. Om någon har pengar på lönekontot är det visserligen svårmotiverat att hen ska få ekonomiskt bistånd från andra skattebetalare. Men om tillfälligt arbete leder till inkomstbortfall i stället för tvärtom behöver systemet skruvas till. En bidragsberoende som aldrig kommer in på arbetsmarknaden riskerar ju dessutom att fastna långtgående stödberoende.

Att utforma ett system som premierar arbete under korta perioder blir en uppgift för kreativa myndigheter. Regeringens beslut att slopa fribeloppet i CSN, så att studenter kan arbeta mer utan att bli av med sina bidrag, kanske kan vara en förebild.

När jag frågade Söderlind varför inte heltidsarbetslösa svenskar kan ta jobben berättade han att många inte är beredda att flytta för tillfälliga jobb.

Men, undrade jag, eftersom man normalt tar in folk från andra delar av världen – och då är skyldiga att ordna bostad åt dem – borde det väl kunna fungera även för den som kommer från Stockholm?

Jo, såklart, men viljan saknades.

Detta är absurt. Hur kan den som blir försörjd av andra bara säga ”nä”? När Söderlind berättade att "folk tröttnar" eller inte "är sugna" på att jobba i branschen blev jag rasande.

Annons

"Förra året hade vi 15 personer som kom hit i ett par timmar och sen åkte hem, eftersom de inte ville fortsätta. Det var ett himla gnällande".

Suck. Djupa andetag. Tio djupa andetag.

Jag förstår att enskilda arbetsgivare undviker smitande slackers som drar benen efter sig i odlingarna, och i stället försöker omskola uppsagda från hotell- och restaurang, eller förordar löneutjämningsersättning.

Men detta kostar ännu mer för skattebetalarna, och nog borde hela problematiken kunna åtgärdas med rejält tuffare krav och sanktioner för bidragstagare som inte tar de jobb som finns med att plantera skog eller rensa ogräs, samt lämnar storstan och bosätter sig i erbjudna husvagnar?

Inte kan makthavarna bara finna sig i läget, lydigt betala ut stöd och höra branscher fortsätta skrika efter folk som hugger i?

Inte kan det väl få fortsätta så? Eller? Ibland förstår jag inte min samtid.

.

.

Läs mer

Annons
Carolin DahlmanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons