Politiker, sluta blunda – de svagaste vill att ni ser dem

Ledare Artikeln publicerades

Sverige har stora problem och vinner verkligen inte på att makthavare förskönar, blundar eller förvränger sanningen.

Vårt land går i två bitar. En stor grupp saknar utbildning, nätverk och erfarenhet och har därför extremt svårt att få arbete – på samma gång som företagen i Skåne haltar på grund av att det inte finns relevant arbetskraft.

Riskerna med utanförskap som följer i spåren är enorma. Bristen på förebilder i ens närområde leder lätt till frustration, irritation, en känsla av orättvisa som blir en grund för spänningar.

Så vad gör de styrande politikerna? Jo, de törs inte sänka minimilöner av rädsla för facklig kritik. De talar om förändringar av LAS som kan komma till stånd någon gång om några år – om inte V vägrar – samt sänker arbetsgivaravgifter för tonåringar. En del fokuserar på att det nu går åt skogen på grund av att Arbetsförmedlingen ska bantas.

De pratar och poserar.

Det skulle snabbt behövas ökade krav på den som är arbetsför och arbetslös att studera, förkovra sig och göra sig attraktiv på arbetsmarknaden. Den som lever på bidrag borde självklart förlora dessa om hen inte går sfi eller pluggar till bristyrken. Samtliga ungdomar borde dessutom motiveras till att söka till utbildningar som ger jobb; dessutom borde antalet år man kan studera begränsas. Alla subventionerade jobb måste ses över; de får inte bli en avstjälpningsplats för att snitsa till statistiken. Leder de verkligen till långvarig egenförsörjning eller borde extratjänstjobbarna hellre utbilda sig?

Ebo-lagstiftningen som har lett till segregation och trångboddhet måste genast reformeras, så att bidragstagare inte får bosätta sig var man önskar. Förhoppningsvis kommer lagförslag snart – Justitiedepartementet svarade ”snart” i ett mail på fredagen – men kommuner som Malmö har ropat i över 15 år så snabbt går det inte.

Politikerna behöver också på allvar hantera den grova kriminaliteten. Natten till fredag larmades polisen i Kristianstad om en skottlossning. Nyligen skadades en sovande 12-åring vid en skjutning i Malmö. Det anses tydligen coolt i vissa kretsar att skjuta andra människor, berättade Ekot på fredagen, och för en del är det tuffare att vara kriminell än att gola. Och i denna jakt på status dör en efter en, sjukvården belastas liksom skattebetalarna.

Vad gör de styrande? I vårändringsbudgeten fick polisen mindre pengar och i en tid när tullen behöver resurser för att förhindra att fler vapen kommer in drömmer S om att i stället lägga miljarder på familjevecka. S-kommunalråd klagar på att deras kommuner kallas ”särskilt utsatta” – som om det var beskrivningen och inte verkligheten det var fel på.

Polisen Martin Marmgren som jobbar i ett utanförskapsområde menade att det är viktigt att de unga ser ”att det händer något när man ställer upp, vittnar, anmäler brott. Det måste leda till konsekvenser.”

Helt korrekt! Straffen måste upp. Även unga brottslingar måste få straff. Kriminalvården behöver kvalitetshöjas. Mängdrabatten måste bort. Civilsamhället (vi) skulle må bra av att bli oräddare; föräldrar, vänner, grannar och allmänhet behöver ta mod till sig och agera.

Ett annat samhällsproblem som drabbar hundratusentals är kvävande hederskulturer. I sommar kommer en del sannolikt att giftas bort och andra könsstympas; deras rätt att leva sitt eget liv berövas dem; friheten begränsas.

Vad gör myndigheterna? Skolverket avråder från att använda begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck” i läroplanerna för undervisning om sex och samlevnad, med argumentet att det kan leda till ”att olika grupper ställs mot varandra”, enligt ett remissvar till utredningen ”Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet” (SvD 30/5).

Information och upplysning är nödvändigt för att vi ska förstå och kunna hjälpa. De stackars ungdomar som viftas bort vinner inte på att skolan av okunskap missar deras rop på hjälp.

Tyvärr ökar sexualbrotten år för år enligt Brås Nationella Trygghetsundersökning. Andel kvinnor utsatta för sexualbrott var 2,5 procent år 2006 och 10,7 procent 2017. Kvinnor lever i otrygghet och rädsla.

Vad gör medierna? Jo, Brå presenterade häromdagen en rapport som slog fast att ökningen av anmälda våldtäkter kan förklaras av ökad benägenhet att anmäla. DN intervjuade Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, som slog fast att de anklagades ursprung inte spelar någon roll – trots att gärningsmännens ursprung inte kartlags på grund av brist på tid och resurser. Hur kunde han veta? I medierna blev det snabbt en sanning att det var så det låg till. ”Flyktingströmmen kan inte kopplas till ökning av anmälda sexbrott”, sa SVT. ”Inget samband mellan flyktingmottagande och ökat antal sexualbrott”, berättade SR.

Detta trots att Stina Holmberg, forskningsråd på Brå, menade: ”Vi är alltså mer försiktiga i våra slutsatser än Jerzy Sarnecki. Vi har gjort två analyser som inte bygger på härkomst. För det behövs en annan studie. Den ska göras längre fram".

Få tror att samtliga invandrade män våldtar och tafsar; ingen påstår det. Men tyvärr har inte alla samma syn på hur kvinnor förtjänar att behandlas. Där det skulle behövas jämställdhetskurser för nyanlända samt diskussioner om kvinnors rättigheter bland dem som kommer från länder där normer och traditioner inte kan klassas som svenskt feministiska. Att ignorera frågan helt av rädsla för att peka ut någon blockerar lösningar och unga flickor sitter kvar i kläm.

Risken med att ignorera utmaningar är att de inte blir hanterade. Risken med att blunda är att man inte ser. Risken med att bortförklara är att de drabbade fortsätter drabbas.

 

Du är välkommen att debattera denna och andra texter på Facebook: Carolin Hanna Dahlman eller Twitter carolindahlman.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.