Regeringen vill inte stå för sin egen politik

Beslutet fick stark kritik från både höger och vänster, och även från Försäkringskassans ledning.

Det märkliga är att Begler i allt väsentligt lyckats med det uppdrag hon fått – att minska sjuktalen och kostnaderna för assistansersättningen. Visst har Försäkringskassan samtidigt fått kritik för enskilda beslut. Men dessa beslut går att hänföra till regelverket och de uppdrag som myndigheten fått från regeringen. Även hon är kritisk till delar av detta regelverk, men kan som generaldirektör förstås inte avvika från det.

Därmed tyder det mesta på att avsättningen av Begler i grunden är politisk. Regeringen är helt enkelt rädd att förknippas med den hårdare inriktning den själv beställt.

Det spåret är även Liberalerna inne på. I början av maj anmälde de Strandhäll till konstitutionsutskottet, bland annat för att få svar på om avsättningen var laglig.

“Min bedömning är att Ann-Marie Begler har fått riktlinjer från regeringen och att hon har följt de riktlinjerna. […] Nu när man ser konsekvenserna av det och dessutom är på väg in i en valrörelse vill man få bort den frågan och sparkar därmed generaldirektören”, sa Christer Nylander, KU-ledamot för L till DN (4/5).

Sedan dess har Annika Strandhäll försökt förtydliga skälen till avsättningen av Begler.

I en kommentar säger hon bland annat att “arbetet med stöd till individen” och samarbetet med andra myndigheter behövde bli bättre (GP 21/5).

Det förklarar dock fortfarande inte varför man valde att avsätta generaldirektören. Varför skulle inte Begler kunna förbättra även de delarna av verksamheten, när hon lyckats nå alla andra mål?

Svaret är, helt krasst, att det är valår, och att regeringen därmed gör allt för att undvika dåliga rubriker. Det är kanske inte förvånande i sig. Men det är riktigt fult att göra styrningen av centrala myndigheter och dess generaldirektör till en del av detta spel.