Annons

Riksdagen regerar

Det gick inte att skriva bort riksdagsmajoriteten. Det är bra.
Ledare • Publicerad 9 december 2019
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Folkrepresentanternas kammare.
Folkrepresentanternas kammare.

På ytan var det Arbetsförmedlingens öde som avgjordes av att Vänsterpartiet hotade att lyfta misstroendevapnet mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Regeringen med januaripartierna backade från reformen. Men på djupet var det förutsättningarna att regera landet som tydliggjordes. Oppositionen gjorde klart att överenskommelser för att skydda regeringen från riksdagsmajoriteten inte är värda något när det verkligen gäller. Januaripartierna som kom överens om att inte ge Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet något inflytande över politiken lyckades i ett och samma beslut ge dem båda det.

Att riksdagsmajoriteten inte bara blir till ett rundningsmärke är bra för demokratin. Det alldeles oavsett vad man tycker i sakfrågan om Arbetsförmedlingen. Om det är något som förmedlats i skolbänkarna genom generationer är det att den svenska parlamentariska demokratin och det proportionella valsystemet ger inflytande motsvarande röstandelen. Det där kan man ha många synpunkter på vid statsvetenskapliga seminarier – men likafullt är det en utgångspunkt som de flesta svenskar har med sig: min röst räknas. Det är när man uppfattar att den egna rösten inte hörs som man upplever att det finns en styrande elit som sviker. Den egna demokratiska ryggmärgen känner att det är något som är fel. För inte ska väl de styrande försöka undkomma väljarnas utslag?

Annons

Den sekund makthavarna tror sig kunna hitta andra utgångspunkter för demokratin än att majoritet är en förutsättning för att styra och att respekt för minoriteten alltid ska finnas där, då sätter man sig på en väldigt hög häst. Från den platsen är det varken särskilt sympatiskt eller demokratiskt att börja domdera om att man har intagit sin position för att skydda folket från sig självt. Vad förväntar makten sig då för motreaktion? Böjda huvuden och lydnad? Reaktionen hos många blir den motsatta – att makten ignorerar de problem många väljare pekar på och att det ger fler anledningar till att slå tillbaka med det vapen man har: valsedeln.

Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson har under den senaste tiden framstått som mer av demokrater än Stefan Löfven och hans demokratiminister. Det är illavarslande för en minoritetskvartett som gett sig själv legitimitet genom att förklara sig för demokratins främsta försvarare.

Så fick till slut minoritetsregeringen och dess stödpartier backa tillbaka. Riksdagen är inget rundningsmärke. Det bör den aldrig vara. Det är inte de styrande eller ens juristerna som är garanten för demokratin, det är folket. Att vara demokrat är att lita på väljarna och deras samlade omdöme.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons