Rödgröna politiker måste sluta fjäska för Iran

Ledare ,
Foto: Ebrahim Noroozi

Iranska kvinnor döms till fängelse om de smiter in på en herrfotbollsmatch, och nu har en kvinna tagit livet av sig på grund av det. Om Ann Linde bär slöja nästa gång hon möter Irans makthavare bör hon få sparken.

Häromdagen dog Sahar Khodayari, en ung iransk kvinna, av svåra brännskador. Hon hade tänt eld på sig själv efter att ha dömts till sex månaders fängelse för att ha klätt ut sig till man och smugit sig in på en fotbollsarena och se sitt favoritlag.

Den svenska landslagsmålvakten Hedvig Lindahl skrev på Twitter: ”Hallå, Fifa, det är dags att göra något för kvinnorna i Iran. Det här är inte okej”.

Nej, det är verkligen inte okej. Situationen för kvinnor i Iran är absurd och makthavarna måste hata kvinnor.

Kvinnor är enligt lag tvungna att täcka sig och rebeller straffas. Exempelvis dömdes människorättsaktivisten och advokaten Nasrin Sotoudeh i mars till 34 års fängelse och 148 piskrapp för att ha tagit av sig slöjan i fängelset och förvarat andra kvinnor som protesterat. Trettiofyra år!

Några månader senare kom Irans utrikesminister till Sverige och vår feministiska regerings utrikesminister Margot Wallström (S) böjde sig för hans vilja att inte behöva ta kvinnor i hand. ”Iranier hälsar tyvärr inte på kvinnor i hand”, sa hon men fick kritik från många som menade att iranier visst tar gör så och att det är islamisterna som vägrar.

Ett par år tidigare reste nuvarande utrikesminister Ann Linde (S) till Iran och bar lydigt slöja. ”Jag tycker att i rollen som minister är det viktigare att få de här samtalen på allra högsta nivå. Då är det priset man får betala”, förklarade hon (Aftonbladet 10/9).

Dåvarande L-ledaren Jan Björklund menade att den svenska regeringen borde ha skrivit under handelsavtalen utanför Iran för att undvika slöjtvånget. Han var orolig över vilka signaler som sändes: ”I våra svenska förorter så har vi ett omfattande så kallat hedersförtryck mot unga kvinnor som vill frigöra sig från detta och inte vill klä sig traditionellt muslimskt. Många av dem utsätts för ganska tuffa repressalier från sin omgivning och då sänder det en väldigt märklig signal att våra ministrar avbildas med slöja på huvudet”.

Linde själv viftade bort kritik som främlingsfientlighet och dumhet, och klagade över att bli ”fullständigt översköljd av rasister som attackerar mig”.

På vems sida står hon? Moralpolisens eller kvinnornas? Ska vi vara vänligt inställda och ödmjukt respektera, tyst acceptera kulturer som förtrycker?

På Sweden Abroads hemsida kan man läsa att: ”Iran är ett shiamuslimskt land där sharialag tillämpas. Kvinnor måste täcka håret och bära kläder som inte avslöjar kroppens former”.

”All typ av ömhetsbetygelse mellan man och kvinna bör undvikas på allmän plats. Sexuella relationer mellan män och kvinnor, som inte är gifta med varandra, liksom otrohet och homosexuella handlingar är olagligt och kan medföra lagens strängaste straff. Man och kvinna som inte är äkta makar tillåts inte sova i samma hotellrum.”

Teherans sedlighetspolis har cirka 70 000 hemliga infiltratörer som bevakar medborgarna för att rapportera om dålig hijab, avlägsnande av slöjan i bilar med mera.

Kvinnor är förbjudna att sjunga offentligt då kvinnorösten anses sexuellt uppeggande för män. Rytmisk musik är förbjuden och framförallt ålande rörelser. Kvinnor får inte åka motorcykel eller cykla. De behöver mäns medgivande för att få resa utomlands. En man kan kan förbjuda sin hustru från att arbeta om han anser att det skulle vara ”oförenligt med hans, familjens eller sin hustrus egen värdighet”.

Slöjan är en del av ett paket av ofrihet som följer kvinnor genom hela livet. Om vår feministiska regerings utrikesminister snällt följer sharialagarna och viftar bort kritik som dum och rasistisk ska vi inte vara acceptera hennes fega försvar. Vi ska fortsätta protestera och peka finger.

För Sahar Khodayari skull. För att kvinnor ska få vara fria. För att alla ska få se grabbar lira utan att straffas.

 

Läs gärna också dessa ledare

 

Mer att läsa

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.