Säg: Varsågod, Polisen

Ledare
Utnyttjar vi dem?
Foto:

Det räcker inte med att vi säger tack. Om poliser inte kompenseras för sin utsatta position riskeras vår trygghet. Vi skattebetalare behöver öppna plånboken - för deras och vår skull.

Artikeln publicerades 5 januari 2016.

”Poliser utsatta för stenkastning och raketbeskjutning”, löd en rubrik från Växjö under helgerna (SR 26/12). ”Ungdomar sköt fyrverkerier mot polisen” kunde man samma dag läsa, med anledning av att maskerade unga i Norrköping gått till attack med smällare och sten (SVT).

Detta är inga oskyldiga pojkstreck som kan viftas bort. När de som skyddar oss medborgare gjorde sitt jobb tyckte några slynglar att det var okej att ge sig på dem. Så kan det inte få fortsätta. Och om det fortsätter ska vi stå på polisernas sida.

De är ofta hårt utsatta, men dåligt betalda. För oss som lägger vår trygghet i händerna på kåren är det i längden en fara. Om jobbet är mindre attraktivt riskerar vi en situation där lagar som stiftas i riksdagen får mindre kraft – för om brott inte bestraffas effektivt av rätt slags personal mister lagarna till slut sin betydelse. Det är ett demokratihot det talas för lite om.

Det behövs en rejäl upprustning, där polisyrket betalas bättre och lockar de allra bästa. Årets löneförhandlingar blir därför intressanta att följa.

Inför 2016 sökte drygt 6 000 personer Polishögskolan, till bara drygt 300 platser. Det råder knappast akut brist på duktiga potentiella poliser. Än. Men då unga generationer är snabba att byta om det inte passar, bör myndigheten se upp. Få är poliser för livet. Få har det som ett kall.

Åtta av tio poliser uppger att deras arbetssituation förändrats negativt i och med den omorganisation för ett år sedan. Lika många funderar på att säga upp sig, främst på grund av lönen (TT 25/11).

Polisen Jenny Svenningsson skrev i ett debattinlägg hur hon nekats lån i banken, då på grund av sin inkomst (Nyheter24 17/12). Efter åtta år i jobbet tjänar hon 24 500 kronor. ”Vi har ett arbete där vi ofta utsätts för våld och hot”. ”Jag har själv blivit utsatt för både hot, att man ska hitta mina barn och döda dem, slag, sparkar och spottloskor.”

David Lindsö från Laholm berättade nyligen i ett uppmärksammat debattinlägg att han inte längre står ut, utan lämnar sitt drömyrke och blir lokförare i stället. Efter nio år som polis tjänar han 24 900 kronor. ”Är det då konstigt att man är trött och varken känner sig uppskattad eller värdefull?” (Expressen 25/12).Nej David, det är inte så konstigt.

Rikspolischef Dan Eliasson har lovat att ”uppvärdera polisyrket lönemässigt”, men än har ingen sett resultatet av hans ambition. Han ber själv om mer pengar i sin tur, senast i en debattartikel i DN (21/12).

Just nu befinner sig Polisförbundet i förhandling om avtal (går ut 1/10), så uppmärksamheten är naturligt nog kopplat till det. Att sprida berättelser om missförhållanden blir ett sätt att driva löneutvecklingen uppåt. Men det är ändå självklart ändå värt att uppmärksamma.

Flyktingvågen det senaste året gör att polisen går på knäna. Poliser över hela landet vittnar om hur gränskontroller, terrorhot och flyktingkris gör att det vanliga arbetet blir lidande. Pensionerade poliser kallas in för att förstärka.

Enligt en granskning som Svenska Dagbladet gjort prioriteras brott som stölder, rattfylleri och misshandel ner, liksom det förebyggande arbetet (18/12).

Dock är inte flyktingströmmarna den enda orsaken till pressen. Redan under de första tre månaderna 2015 – innan den stora vågen under hösten – hade drygt 30 poliser i region syd sagt upp sig – tio gånger fler än samma period 2014 (SVT 6/5).

David Lindsö var missnöjd med lönen, men poängterade: ”Men, den enskilt största anledningen till att jag har fått nog, är ett i mina ögon totalt havererat rättssystem. De senaste tre åren har jag jobbat som utredare av mängdbrott och jag måste tyvärr säga att jag troligtvis har slitit av hälften av mitt hår under denna tid. När man gång på gång får uppleva att ärenden som man slitit med i flera månader, trots glasklar bevisning, ändå leder till friande dom, då känns det rätt tröstlöst”.

Gång på gång hör man om detta, att folk grips men släpps på grund av låg ålder eller annat. Det är naturligtvis viktigt att ingen straffas på felaktigt grund, men om rättssamhället fungerar dåligt och fegt, så att lagboken i praktiken blir en packe papper utan betydelse, då behöver det åtgärdas.

Även annat tycks spela in. ”Varje utredning tar längre tid och kräver fler åtgärder. Beviskraven har ökat kontinuerligt. Följden blir fler och längre förhör. Sen är det mycket mer tjafs idag, anmälningar som aldrig skulle ha hamnat på polisens bord”, säger polisen Jörgen Bladin till Allehanda (14/12).

Sådan ökad byråkrati knappast beskyllas på mängden flyktingar, utan måste hanteras av Rikspolisstyrelsen.

Vi svenskar är usla arbetsgivare. Vi betalar skatter för att få trygghet, men är för snåla för att ersätta personalen. Genom att prioritera på statens kärnuppgift behöver ökad generositet inte betyda skattehöjning.

Kristoffer Blekkerud från Karlstad skrev en hyllning till poliser på Facebook, som delades brett. ”Tack för att du springer mot faran när alla andra springer från den. Tack för att du jobbar på högtider, födelsedagar, naturkatastrofer, idrottsevenemang eller protestmarscher. Tack för dina uppoffringar” (29/12).

Man kan inte annat än hålla med. Men att tacka räcker inte. Nu är det dags för oss skattebetalare att också säga varsågod.