Sänkt skatt är också välfärd

Ledare ,
Foto: Henrik Montgomery/TT

Kärnan i ett borgerligt reformprojekt måste vara att sänka skatterna.

Det är svårt att föreställa sig en svensk borgerlig politiker vara lika rak och ideologisk när det kommer till sänkta skatter som ledaren för danska Liberal Alliance, tillika landets utrikesminister, Anders Samuelsen.

“20 miljarder i skattesänkningar. Det är välfärd.” Det var budskapet i partiets stort uppslagna annons i morgontidningen Berlingske häromveckan. I annonsen beskrivs hur Liberal Alliance de senaste åren varit pådrivande för skattesänkningar i den borgerliga regeringen. Med sikte på folketingsvalet som ska hållas senast i juni 2019 slår Samuelsen fast att hans mål är att danskarna i framtiden ska ha “friheten att bestämma över ännu mer av sina egna pengar.”

Det är värt att jämföra Samuelsens budskap med den debatt som följde efter att det förra hösten visat sig att Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande Leif Östling försökt begränsa sin skattenota genom helt laglig skatteplanering. För det var inte bara socialdemokrater som gick i taket och fördömde Östlings retoriska fråga: ”Om betalar man in 20–30 miljoner om året – vad fan får jag för pengarna?”.

Även borgerliga politiker, som i vanliga fall förespråkar lägre skatter, kände ett behov av att ta avstånd. Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson förklarade att “för mig handlar det här om skattemoral i grunden”. Hennes kollega i Liberalerna, Mats Persson, oroade sig för att Östlings agerande skulle urholka viljan att betala skatt, medan Centerpartiets bostadspolitiska talesperson Ola Johansson på sin Facebooksida avfärdade Östling som “Sicket pucko”.

Kanske var det decennier av socialdemokratisk problemformulering som syntes i reaktionerna. Det liberala svaret borde ha varit en oro över att det finns de som känner att de tvingas avstå för mycket av sin inkomst i relation till vad de får tillbaka, inte att statens skatteintäkter riskerar att minska.

Välfärdsstater som den svenska, eller den danska, kommer alltid att behöva ha ett högre skatteuttag än länder med lägre ambitioner i välfärdspolitiken. Därför är det särskilt viktigt att skattebetalarna upplever att välfärdssystemens fördelar står i relation till vad man betalar. Men höga skatter förutsätter också att politiker inte tar skatteintäkterna för givna, utan erkänner att det handlar om pengar som människor avstår från sin privata välfärd. För egna pengar i plånboken är också välfärd, lika mycket som skattefinansierad skola och sjukvård.

Att sträva efter att sänka skatten handlar om att öka denna privata sfär och ge människor chansen att förverkliga idéer och ambitioner bortom det gemensamma.

Det var därför alliansregeringarnas jobbskatteavdrag inte bara var en teknisk lösning för att “öka arbetskraftsutbudet”, som den dåvarande finansministern Anders Borg (M) beskrev saken. Drygt 2 000 kronor mer i plånboken varje månad för en normalinkomsttagare är också frihet och, precis som Liberal Alliance påpekar, välfärd.

Sverige behöver liberala partier som med samma ideologiska självklarhet som Liberal Alliance arbetar för att sänka skatten.