Skydda rätten att vara anonym
”Ska vi få ett slut på de falska kontona på nätet måste vi kunna identifiera personerna bakom.” Det skriver Miljöpartiet på sin Facebooksida (13/3). Digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) har tidigare sagt att han vill att samtalet på internet ska bli mer anständigt (DN 8/3). Därför tänker han lägga fram ett förslag till EU-kommissionen, som går ut på att stora internetaktörer som Google och Twitter ska tvingas kräva identifiering av sina användare. Det ska alltså inte gå att registrera ett konto anonymt. På så sätt kommer man åt de så kallade trollkontona, där en person kan ligga bakom flera konton samtidigt, menar Eriksson.
Digitaliseringsministern är något mycket viktigt på spåren. Trollkonton saboterar det politiska samtalet och skrämmer iväg meningsmotståndare. Men Peter Erikssons lösning är ändå helt fel. Att i praktiken omöjliggöra anonymitet riskerar, tvärt emot Erikssons ambition, att försämra förutsättningarna för ett gott demokratiskt samtal.
Anonymitet har alltid fyllt en viktig funktion. Oavsett om det handlar om arga insändare i lokaltidningar från ”besviken hundägare” eller anonyma bloggar som kritiserar regeringen kan möjligheten att vara anonym vara avgörande. Det tydligaste exemplet är kanske försvarsbloggaren och stridspiloten Carl Bergqvist, som sedan 2007 bloggat under namnet Wiseman’s Wisdoms. Fram till 2013, då det vänsterextrema nätverket Ofog avslöjade hans identitet, var Bergqvist anonym. Detta eftersom han ville diskutera försvarsfrågor utan att hamna i konflikt med sin arbetsgivare, av säkerhetsskäl samt att han ville att budskapet skulle vara det centrala.
Peter Eriksson säger förvisso att företagen ska kräva identifiering, inte att varje konto på Facebook, Twitter och Google ska ha en tydlig avsändare. Men det innebär att anonymitetens vara eller icke vara hamnar i händerna på internationella företag. Det finns ingenting som tyder på att Google skulle vara mer solidariskt gentemot sina användare än mot en stat som vill ha ut information om vem det är som ligger bakom ett visst konto. Dessutom tenderar alla databaser förr eller senare att läcka.
Om möjligheten att vara anonym på internet försvåras är det inte bara trollkontona – som dessutom lär kunna kringgå lagen eller hitta andra sätt att maskera sig, exempelvis genom att kapa identiteter – man sätter dit. Anonyma kritiker som Wiseman, visselblåsare i myndigheter och andra som på egen hand vill framföra ett budskap utan namn och bild får det betydligt svårare. Det kanske är en vinst för staten, men inte för demokratin.
