Skyll inte på männen - utan på klanerna

Ledare Artikeln publicerades
Foto:PONTUS LUNDAHL / TT /

Hedersvåldet är inte bara en jämställdhetsfråga. Både män och kvinnor är skyldiga. Både flickor och pojkar är drabbade. Hedersideologierna får inte kidnappas av Jämställdhetsmyndigheten, för då kommer vi aldrig att kunna befria människor på riktigt.

240 000 ungdomar i Sverige kan vara drabbade av hedersvåld, skrev Aftonbladet i helgen. ”Vi tror att var tredje elev med utländsk bakgrund lever under hedersrelaterade familjenormer”, kommenterade docent Astrid Schlytter (29/5).

Dessa unga lever under hård press, ofta kopplad till att flickor ska vara oskulder i syfte att bevara männens heder – vilket är viktigt för att skydda hela familjen.

Många tror att detta är en fråga om jämställdhet eftersom det till synes oftast är flickor och kvinnor som drabbas, samt att uppdelningen av könen blir så tydlig i och med klädregler som exempelvis olika slags slöjor.

Men hedersideologier är betydligt mer komplexa än en slags kamp mellan könen. Delvis är det en jämställdhetsfråga, men vi får inte missa att både män och kvinnor är förövare och offer. Att ensidigt skuldbelägga män eller se kvinnor som oskyldiga gör att man aldrig kommer att varken förstå eller hjälpa.

Individen är i klansamhällen underordnad familjen och värnandet om männens heder. Modern är ansvarig för att hålla koll på att barnen inte missköter sig; hon riskerar att straffas om hon inte klarar sin uppgift. De blir alla delar av ett kollektiv, snarare än sedda som självständiga. Gruppen är större än individen.

Många finner sig i det; de protesterar inte utan ser det som normalt. De allra yttersta händelserna är tvångsäktenskap eller hedersmord och dem upprörs nog de flesta av, men vardagsofriheten är många gånger till synes självvald.

Men varför?

I boken Heder och Samvete ger författarna Lars Åberg och Eduardo Grutzky en förklaring: ”Där det inte finns någon stat eller några samhällsinstitutioner att lita på tar familjens, klanens eller stammens normer över. Den som lämnar den sortens gemenskap riskerar att bli fullkomligt ensam” (Fri Tanke 2013).

Det handlar alltså om att ”beroendet av familjen och släkten blir väldigt starkt i samhällen där man inte kan förvänta sig någon offentligt finansierad välfärd.”

Detta gäller alla. Inte bara kvinnor. Inte bara flickor. Inte bara unga.

Eftersom alla i klanen eller familjen är så beroende av varandra och av att vara accepterade är reglerna hårda kring hur man beter sig, vem man umgås med, vad man pluggar, vad man gör på fritiden och så vidare. Att man måste täcka håret är bara en av många begränsningar.

Därför kan vi inte bara tala om jämställdhet, och jämställdhetsminister Åsa Regnér borde inte ha huvudansvaret. Tyvärr fastnar vi nu alltför mycket i "kvinnor mot män"-perspektivet, vilket förblindar.

I november presenterade regeringen en satsning för att förebygga mäns våld mot kvinnor, med fokus på insatser mot hedersrelaterad våld.

I maj bjöds 15 organisationer in till Kulturdepartementet av Åsa Regnér (S) och Ibrahim Baylan (S). Fokus låg på jämställdhet och Regnér talade om att bekämpa macho-kultur. Det var nästan bara kvinnor i rummet.

1 januari nästa år öppnar Jämställdhetsmyndigheten som har till uppgift att ”förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål”. Hedersrelaterat våld buntas alltså ihop med annat våld mot kvinnor.

De övriga perspektiven riskerar att glömmas bort. Jämställdhet på svenskt vis, med fokus på att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, kan inte översättas till hederskulturerna. Målet är ju självklart inte att även kvinnor ska ha heder och status i den hårt hållna gruppen.

Målet är att alla ska befrias. Fler måste lära sig att känna tillit till sig själva, sin egen förmåga att skapa trygghet. Fler måste respektera individer som mer än bara delar i en grupp.

För det behöver långt fler ministrar och människor blandas in för att stötta, pusha och markera.

Absurt nog måste jag som liberal säga att staten kan vara det bästa motmedlet mot hedersvåld byggt på hedersideologier. Den bygger ju på individuella rättigheter, att människor har samma värde. Den gör oss oberoende av hårdhänta kollektiv, eftersom vi bemöts individuellt både vad gäller det demokratiska beslutsfattandet och trygghetsnät. Man kan diskutera storleken på staten, men att ha den i stället för klanen befriar.

Bästa sättet att förhindra hedersvåld är alltså att ge människor en känsla av självvärde och styrka samt säga att de kan vara lugna, samhället finns här för dem om det krisar. Vi andra ställer upp. Var inte rädd.

Mer att läsa och titta på:

Det är inte tygbiten på huvudet det handlar om

Dahlman i SVT Opinion

Befria flickorna från burkinin