Tidigare S-ministern Lars-Erik Lövdéns utredning om välfärdsbrott som kom i somras var en ögonöppnare. ”Vår bestämda uppfattning är att den här typen av brottslighet har ökat de senaste åren”, sa han i Fokus senaste nummer (9/11).

Att fuskare och kriminella försöker snika till sig av våra inbetalningar till det offentliga är en sak; det väcker raseri. Men än värre är när Lövdén säger att han har fått tydliga signaler från flera myndigheter att tjänstemän inte anmäler misstänkta brott eftersom nästan inga anmälningar leder till åtgärder.

Vad är det som pågår i byråkrat-Sverige? Varför tjänar inte tjänstemän oss medborgare?

Dessutom berättade Johanna Skinnari, expert på ekobrott på Brottsförebyggande rådet, Brå, att det har funnits en tradition hos svenska myndigheter att se sig närmast som en sorts Goda gåvors givare. ”Huvuduppdraget har varit att hjälpa behövande genom att betala ut pengar till dem, inte att granska, kontrollera och ifrågasätta”.

En tjänsteman på Försäkringskassan berättade för Fokus reporter att ”Det värsta som kan hända oss är att det står på löpsedlarna att vi är omänskliga som vägrar att betala pengar till någon stackare. Då ringer det från departementet och sedan blir det räfst och rättarting hos generaldirektören. Det har skapat en rädsla för att vara för nitisk i bedömningarna. Hellre fria än fälla har varit ledstjärnan.”

Således har det friats – och krona för krona har försvunnit i orätta händer. Timmar av slit för skattebetalarna har kommit fel personer till godo.

En Brå-rapport fann att betalningar ofta gjordes efter att personer lämnat olika slags intyg, vilka tyvärr är lätta att förfalska. ”Vi blev chockade när vi upptäckte hur otroligt många betalningar som baseras på intyg”. Tydligen nöjde sig vissa med handskrivna lappar.

Enligt en intern rapport, skriven av två anställda på Försäkringskassan, har familjer fått barnbidrag för barn som vistas utomlands utan att de följer kraven att barnen då ska vistas hemma under längre lov. Ett motiv till att utbetalningarna gjorts utan granskning tros vara ”att det anses som diskriminerande”, sa Emma Lachner (Ekot 14/11). Har handläggarna alltså slappat med bidragen för att inte verka rasistiska? Man häpnar.

Tydligen har myndigheter de senaste åren fokuserat på att agera snabbt– vilket ju är bra – men att nagelfara skumma figurer har inte stått på agendan, i varje fall inte högt. Lövdén pratar om godtrogenhet och naivitet, att kontrollsystemen är undermåliga och inte sällan obefintliga, samt att straffen är korta.

Självklart måste bidragsutdelandet kontrolleras. Det enda som biter mot rofferi är att de ohederliga fattar att de inte kan hålla på hur som helst, att myndigheter är vaksamma. Men detta har inte gjorts; i stället har skurkar skrattat hela vägen till banken.

Nu behövs mer ordning och reda – och tjänstemän som delar ut bidrag för att vara snälla eller fattar beslut utifrån hur den egna självbilden ser ut borde behöva ställas till svars personligen. I varje fall borde politikerna skyndsamt berätta vad som gäller.