Sluta gulla med brottslingar, Linda!

Ledare Artikeln publicerades
Linda Snecker är mjuk i nyporna.
Foto:JONAS EKSTRÖMER / TT
Linda Snecker är mjuk i nyporna.

Vänsterpartiet lägger huvudet på sned och vill släppa kriminella fria. De påstår att höga straff ändå inte hejdar brottslingarna, som i stället bör få vård – men det är att lägga sig platt för buset och låta sig trampas på. I stället för vi sätta ner foten. Tydligt. Bam!

”Äppelkastare åtalas för ofredande” löd en rubrik från Bromöllaredaktionen i veckan (24/1). Det handlade om en 16-åring som vid upprepade tillfällen kastat äpplen och sten mot en husfasad och som nu åtalats.

Bra! Även de till synes små brotten måste få straff. Särskilt viktigt är det att unga tidigt lär sig vad som inte är okej. Det kommer att gynna både dem själva och oss andra i längden.

Visst kan det låta märkligt att ett så ynka brott som att ha kastat äpplen får påföljder när man hör hur våldtäktsmän går fria, att polisen misslyckas med att utvisa kriminella eller att de monster som misstänkts för att ha filmat en våldtäkt och lagt ut direkt på Facebook kanske kommer undan för att det finns luckor i lagen. Men slutsatsen får inte bli att de små brotten ska ignoreras. I stället måste det finnas resurser även för att hantera mindre förseelser.

När man prioriterar ska mord självklart gå före äppelkastande. Men poliserna borde bli fler och få mer pengar för att slippa välja. Om små skurkar kommer undan blir de lätt stora en dag.

För ett par veckor sedan var vi många som reagerade på nyheten att en 69-årig man fått böter för att ha sålt jordgubbar. Det lät petigt av tingsrätten i jämförelse med resten av nyhetsflödet – som bland annat handlat om att en 15-åring som knivhuggit en man snabbt släpptes ur häktet, eller att en man som våldtagit en kvinna friades eftersom han skyllde på att han sov under akten. Vi var många som reagerade på att tingsrätten gav sig på en gammal man när riktiga bovar gick fria!

Men vid närmare granskning av jordgubbsfallet visade det sig att försäljaren inte alls var en gullig farbror som förvirrat sålt några hemmaodlade bär till grannarna; nej, han hade omsatt miljoner och haft åtta fordon i verksamheten utan att ha redovisat några löner för anställda. Hmm. Att han fick sig en smocka av rättssamhället var utmärkt. Annars hade det ju varit djupt orättvist mot alla de företagare som sköter sig, eller hur?

Varje avsteg som accepteras legitimerar ökad brottslighet. De som kommer undan kan få hybris och känna att de lika gärna kan fortsätta. Vi som är skötsamma och ser hur de som bryter mot våra lagar travar ut från domstolarna kan lätt tappa tron på systemet.

Både små och stora brott måste hanteras. Straffen ska dessutom vara så rättvisa som möjligt och vara i paritet med brotten.

Vänsterpartiet har dock en helt annan linje. I valrörelsen ville Jonas Sjöstedt (V) återinföra möjligheten till halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare. Och nu när merparten av riksdagspartierna vill skärpa straffet för livstids fängelse säger Vänsterpartiet – nej, nej, V vill i stället avskaffa livstidsstraffet. 

”Det är omodernt”, proklamerade partiets rättspolitiska talesperson Linda Snecker i Aktuellt (17/1). V vill istället se en nationell handlingsplan för kriminella som avtjänat sitt straff och ska slussas in i samhället. Enligt partiet skulle detta tillsammans med behandling och rehabilitering under fängelsevistelsen leda till mindre återfallsrisk. ”Vi måste tro på att människan kan ändras”, sa Snecker.

Jo, det är sant, men kan man inte behandlas och rehabiliteras bakom lås och bom i stället för ute i samhället?

Förra veckan skrev Snecker på Twitter att ”Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka för att dom är på sjukhus”.

Ska vi inte straffa dem alls alltså? Fängelse, nej nej, era gammelmodiga straffkramare, släpp fångarna loss!!! Eller hur tänker hon?

Visst behövs ökad polisnärvaro, preventiva insatser och att fler får psykologhjälp, jobb och kan komma på fötter, framåt i livet. Utslussningen i samhället efter avtjänat straff kan hanteras bättre, men det motiverar inte att de som begår brott ska komma undan med lulliga argument om att ”vi måste tro på människan”.

Problemet är att de röda ofta tar på sig offerkåpan och säger med skam i rösten att det är ”vi” som har misslyckats – att folk begår brott på grund av utanförskap, arbetslöshet eller fattigdom. När Ibrahim Baylan intervjuades i Ekots lördagsintervju (21/1) skyllde han kriminalitet på utanförskap och sociala klyftor – som han menade hade skapats medvetet av alliansregeringen. Alltså, inte ett ord om att enskilda kriminella hade någon skuld!

Enligt Brå minskade andelen misstankar som ledde till åtal kraftigt under 2004-2014. För sexualbrott och bedrägeribrott ledde färre åtal till fällande dom (Dagens Juridik 4/1 -16). Så kan vi inte ha det. Vi vill inte behöva läsa om fler händelser likt denna från 2013 som jag har så väldigt svårt att släppa:

”Tre killar i 18-årsåldern som stod åtalade misstänkta för våldtäkt frias av Umeå tingsrätt. Händelsen inträffade i samband med en fest i Umeå i höstas. Enligt åtalet höll en av killarna höll fast tjejen och en annan kille förde in en glasflaska i underlivet på tjejen. Enligt tingsrätten står ord mot ord. Tjejen hävdar att hon höll i ihop benen men att en av killarna pressade isär benen för att kunna föra in glasflaskan. Tingsrätten menar att tjejens uppgifter om att hon till en början höll ihop benen är trovärdiga men att det kan tyda på att hon var blyg eller tvekade.”

Blyg? Man kräks av skam över rättssamhällets tafflighet. Vi ska skydda de svaga, vilket betyder att vi väljer brottsoffrens sida – inte brottslingarnas.