Sluta köpa laddstolpar till medelklassen
Redan 2015 kritiserade Konjunkturinstitutet satsningen. I en debattartikel konstaterade ett par forskare därifrån syrligt att: ”Oavsett politisk hemvist verkar det bland beslutsfattare finnas en förkärlek till ineffektiva investeringsstöd på miljöområdet”. Man vädjade: ”Låt inte Klimatklivet sälla sig till raden av ineffektiva investeringsstöd” (SvD 23/10 -15).
Men politikerna skuttade glatt fram ändå. Och Konjunkturinstitutet fortsatte ha invändningar.
2016 skrev KI att ”Klimatklivet riskerar bli ett kostsamt slag i luften”. Man ifrågasatte den här typen av styrmedel på grund av: ”Dubbelstyrning, bristande kostnadseffektivitet, höga administrationskostnader samt att en stor del av åtgärderna sannolikt skulle genomförts även utan stöden”.
2017 skrev man: ”Klimatklivet kan tidigarelägga verksamma åtgärder, men kan även innebära kostsamma satsningar på åtgärder vilka sannolikt ändå skulle genomföras”.
Sedan dess tycks KI ha gett upp för kritiken har uteblivit. Däremot sågade Riksrevisionen satsningen nyligen och påpekade vasst att ”stödet inte är kostnadseffektivt, det vill säga man skulle kunna få mer utsläppsminskningar för de satsade pengarna” (Ekot 17/1).
Riksrevisor Helena Lindberg kritiserade också att regeringen i sin rapportering till riksdagen valt att endast ge en ensidigt positiv bild av satsningen och dess effekter, trots att myndigheterna löpande har givit en mer nyanserad bild”. Inte heller hade regeringen försett riksdagen med en övergripande samhällsekonomisk bedömning av stödets effekter (17/1).
Så vad har pengarna gått till? Förra året uppmärksammandes att nära en miljon kronor gått till klimatångestterapi. I en granskning från 2017 visade det sig att tio företag hade fått del av nästan 40 procent av det beviljade stödet fram tills dess (Fria Tidningen 18/5 -17). Företaget Gasum (som ägs av finska staten) verkar ha fått mest – hela 250 miljoner för två projekt.
Frågan är om det inte är att snedvrida konkurrensen på marknaden att ge vissa företag stöd? Eller om inte S tycker att det är illa att ge skattebetalarnas pengar till privata företags kundparkeringar eller till de höginkomsttagare som bor i bostadsrätt? Man bara undrar liksom.
Sedan starten har Naturvårdsverket (som håller i pengarna) finansierat 30 000 laddstolpar, varav 22 000 inte är publika, det vill säga inte kan användas av vem som helst. Varför man inte uppifrån i stället bestämmer var i vårt avlånga land det vore praktiskt att ha laddningsstationer och låter alla svenskar få tillgång till dem, utan i stället ger cash till den som kan formulera sig på ett språk som myndighetens handläggare diggar är obegripligt.
Hittills har Klimatklivet delat ut 4,7 miljarder kronor. Det är en herrans massa pengar, men det är inte antalet kronor som är problemet här – utan att de läggs på något som sannolikt går hem bland medelklassens elbilsspekulanter, men vars effekt på klimatet är tveksam.
Kliva framåt kan man göra. Men då är det bra att gå åt rätt håll.
