Staten ska göra det staten ska göra – inte en massa annat trams

Ledare ,
Ska han dricka vatten för att andra ska få champagne?
Foto:

Politikerna har totalt tappat kompassen. De ska göra vad de är satta att göra – det vill säga sköta kärnuppgifter som polis, militär och rättsväsende – samt hantera vård, skola och omsorg som de tar stora summor från oss för att hantera. Ändå går miljontals kronor till annat. Nu får det vara slut med drällandet av våra pengar.

Artikeln publicerades 12 juli 2017.

Varje dag slutar en polis i Stockholm. Omorganisationen är den största orsaken, men även låga löner och allt farligare arbetsmiljöer spelar självklart in.

Detta är inget litet problem, för det finns inte direkt horder av ersättare att anställa... Vad gör vi den dag det inte finns några poliser kvar eller antagningskraven i desperation har sänkts så mycket att polismakten blir opålitlig och svag? Ska vi då själva ta till nävarna mot våldet? Ska vi tvingas se ilskna medborgargarden trava omkring på gatorna och ”ta saken i egna händer” utan respekt för rättstryggheten?

Att staten blir allt sämre på att sköta sina viktiga kärnuppgifter är tydligt. Gravida som betalar nästan världens högsta skatter tvingas till den skräckfyllda upplevelsen att inte få plats på BB när värkarna sätter igång. Sverige har längst vårdköer i hela Europa.

Att staten delar ut våra pengar till alla möjliga olika perifera projekt är tyvärr lika tydligt.

Under sommaren går det att studera följande kurser på svenska högskolor och universitet: ”Vampyrer och makt, 15 hp”, ”Träblåsinstrument 7,5 hp”, ”Harry Potter och hans världar 7,5 hp”, ”Bergman och Guds skugga 7,5 hp”. Som Benjamin Dousa, ordförande i Moderata ungdomsförbundet, MUF, konstaterade på Facebook saknas följande kurser: Straff- och processrätt, Offentlig politik och förvaltning, Ekometri, Algoritmer och datastrukturer. Kursen om vampyrer kostar 21 250 kronor för utländska studenter, så det är väl sannolikt vad den kostar för svenska skattebetalare också.

Tjänstemän slarvar och slösar. Gatukontoret i Malmö kommun reste under två års tid till Chicago, New York, Orlando, Los Angeles, Paris, London, Florens, Barcelona, Moskva, Casablanca, Adelaide, Medellin, Hongkong för 1 812 551 kronor, med uppdrag att studera toaletter och få inspiration för julfirandet.

Ekerö kommuns ledning spenderade i vintras närmare en kvarts miljon på en resa till Vemdalen med champagne och skidaktiviteter. Samtidigt sparades det in på skola, äldrevård och omsorg. ”Barnens miljö prioriteras bort till förmån för de vuxnas oxfilé och spabehandlingar”, klagade en kommunanställd (Aftonbladet 8/12).

Stockholms läns landsting köpte under fem års tid in konsulthjälp för över en miljard kronor. Enbart ledarskapskonsulterna hade fakturerat 850 miljoner. Om cheferna blev bättre är oklart.

Region Gävleborg hyrde i år av misstag ett hus med två våningar mitt i Visby under Almedalsveckan för 937 000 kronor. Det blev trögare än man trott att hyra ut i andra hand. Notan....? Ja, den fick skattebetalarna ta. Såklart.

Det är inte bara de stora miljonerna som bör granskas. Tänk på alla kulturbidrag som delas ut, vad går de till? Säkert fin musik och trevliga uppträdanden, men krona efter krona dras från sjukvården, förskolan och lokalpolisen.

Statliga Kulturrådet har en lång lista över 70 mottagare som hittills i år har fått stöd bara inom området ”fonogram”: Startracks AB, Dolce, Av liv och grönska, 80 000, Mellotronen, Lasse Färnlöf, Att Angöra En Brygga, 50 000, subliminal sounds, träd gräs och stenar, Tack för kaffet, 60 000. Hela 75 anställda jobbar med att dela ut alla projektpengarna, dragna från andras konton.

I februari fick centrala amatörkulturorganisationer totalt 15 535 000 miljoner kronor av Kulturrådet. Lokalrevyer i Sverige och Svenska Folkdansringen gör säkerligen viktiga, behjärtansvärda och meningsfulla uppgifter. Men ska verkligen staten hantera och finansiera detta?

Nämnden för hemslöjdsfrågor har bara en handfull anställda men delar ut miljoner i bidrag. Bara som ett exempel bland många gick 50 000 kronor nyligen till en förstudie om slöjdverksamhet i Järvaområdet i syfte att bland annat studera ”slöjd som personlig utveckling”.

I våras fick Malmö Dockteater 225 000 kronor av skattebetalarna för att sätta upp ”Limmerskan”, som ”skapar skulpturer, installationer, fanzins och poesi med lim – som både fungerar som metafor och konkret material. ”I detta verk som berättas med skulpturer och modeller i lim undersöker hon, både självvald och ofrivillig ensamhet och fantasi, som spelas upp till tonsatta arior i hennes egen poesi.” Hur många skåningar som kommer att se pjäsen i november är oklart. Sugen?

En del kulturprojekt är smala, men till och med en poppis spelfilm som ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann” fick 11 miljoner kronor av Filminstitutet (det vill säga skattebetalarna).

Inte bara kultur får pengar; projekten för att skapa jobb och driva frågor är också många.

Kamelcentret i Angered, som fick en halv miljon i bidrag, granskades av media och tvingas nu betala tillbaka. Men om inte GP:s journalister hade kikat på saken?

Jämställdhetsmyndigheten som öppnar i Göteborg nästa år anställer 75 personer; behövs verkligen så många? Finns det någon hejd? Det verkar inte så.

Det är inte förbjudet att slösa med allmänna medel men det borde bestraffas i valet 2018. Frågan är bara vilka partier som törs röja på allvar. Nog finns att göra för den som vill och törs.

Carolins videokommentar

Läs även:

Fler exempel på www.skattebetalarna.se

Sköt välfärden eller betala tillbaka pengarna

Vi betalar skatt - de slösar bort pengarna