Stefan Löfvens fjutt

Ledare Artikeln publicerades
Fyra sammanbitna så kallade beslutsfattare.
Foto:Christine Olsson/TT
Fyra sammanbitna så kallade beslutsfattare.

Svenska kommuner är i kris. Skatterna kommer att behöva stiga ytterligare. Civilsamhället gör storverk. Men vad gör statsministern?

På torsdagen kom ett nödrop från SKL. ”Dramatiskt läge för kommuner och landsting” löd rubriken på pressmeddelandet. ”Allt fler äldre, snabb befolkningstillväxt som en följd av flyktingkrisen samt ökade kostnader och investeringsbehov gör att kommunsektorns ekonomi är i ett mycket svårt läge”. (8/10)

Till slut kom några medlemmar i regeringen fram ur sina gömställen. Efter en tid av tystnad ordnades pressträff på fredagen. Statsministern och tre ministrar var på plats och vi journalister trängdes i den fullsatta lokalen. Ja, många var nyfikna. Ska nationens högsta beslutsfattare äntligen göra något? Tyvärr var beskedet allt annat än lugnande. Åtgärderna handlade bara om nuet, men inte om framtiden. De som verkligen hade behövts på scenen uteblev. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) fanns inte på plats, trots att det är reformer inom arbetsmarknad och bostadsmarknad som verkligen krävs för att Sverige ska kunna välkomna fler på ett hanterbart sätt.

Det snackades om att vi Sverige befinner sig i ett krisläge. "Vi är inne i ett väldigt dramatiskt läge". Ett mycket ansträngt läge. ”Vi står inför en av de största humanitära insatserna i Sveriges historia”, sa Stefan Löfven med allvarsamhet. ”Ett extraordinärt läge kräver extraordinära insatser”.

Sen föreslog han tältläger. Och tackade för alla frivilligas insatser. Och berättade att det är ”där ute” – i kommunerna – som arbetet görs.

Jo, jag tackar. Inte ett pip om framtiden, integrationen, hur de som kommer nu ska kunna komma in i samhället. Bara lull om att man när det kommer nya prognoser från Migrationsverket om några veckor ska regeringen finna finansieringslösningar. Hur då? Oklart.

Det blev som att smälla iväg en raket som liksom inte blir något fyrverkeri, utan bara en liten "fjutt".

Sannolikt får kommunerna och dess invånare – du och jag – ta smällen för regeringens tafatthet. Skatten skulle enligt SKL behöva höjas fram till 2019 med närmare två kronor för att klara ökade krav inom vård, skola och omsorg samt stora investeringsbehov. Regeringen har ökat statsbidragen, men det räcker inte; trots de extra tillskotten ”är läget mycket allvarligt”, enligt Lena Micko, ordförande i SKL.

Även Malmö har ett svårt läge. Där har det införts ”krisläge 2”, då flyktingtrycket med ensamkommande flyktingbarn nu är så högt att den dagliga verksamheten får problem. Över tusen barn har inhysts i olika boenden, men det kommer allt fler. Hundra varje dag.

Trelleborgs kommun har vädjat till migrationsminister Morgan Johansson (S) om hjälp, då man inte längre kan hitta boenden. ”Situationen är mycket ansträngd”.

Kommunerna varnar. Migrationsverket har varnat. Statsminister Stefan Löfven tycks ha ludd i öronen för något rejält erbjöd han inte på pressträffen. Han bekräftade med många ord att läget är exceptionellt. Men inte vad som behöver göras. I alla fall inte av honom själv.

Han har svävande sagt att ”När vi hjälps åt, då klarar vi mycket” (DN 4/10). Morgan Johansson (S) har vädjat till svenska folket att ställa upp som familjehem. Skånes landshövding Margareta Pålsson har bett statliga administratörer – bland annat på högskolan i Kristianstad – att hjälpa till på fritiden. På måndag samlar Kristianstads kommun ideella krafter för att skapa ett värdigt mottagande.

Visst behövs alla dessa insatser och det är fantastiskt att svenska folket lägger pengar och tid på att hjälpa. Men att politiker som bär ansvar för systemet skyfflar över det på oss är pinsamt.

Fri invandring vore idealiskt, men det kräver en välfärdsmodell där krav ställs på självförsörjning och eget ansvar. Det går inte att välkomna alla med full support från välfärdsstaten och tillgång till sfi, bostäder, barnbidrag, skolgång, sjukvård. Sverige behöver fler som jobbar i vården och så vidare, men just nu kommer alltför få nyanlända i arbete. De kan inte bli en resurs om inte politikerna släpper sitt falskt väna leende och rullar upp skjortärmarna. De får ingen ljus framtid så länge passivitet är nyckelord för politiker på riksnivå.

Att begränsa uppehållstillstånd är långt ifrån bra. I stället borde vi ha bättre integrationspolitik med reformerad arbets- och bostadsmarknad. Låglönejobb, färre regler kring byggande.

Men så länge den rödgröna regeringen vägrar göra det som behövs kommer verkligheten vara sådan att det inte finns bostäder, varken till dem som är födda i Sverige eller söker skydd här. Det kommer inte att finnas arbetstillfällen, utan alltför många kommer att behöva försörjning från andra, och fastna i livslångt utanförskap. Självklart skulle Sverige kunna vara än öppnare om det kom rejäla reformer. Men om de inte kommer?

Sveriges kommuner och landsting ska hantera skola, bostäder, sjukvård, äldrevård och så vidare. Visst kan man höja skatterna ännu mer för att klara det, men finns det en gräns. Till slut får det gravt negativa effekter för tillväxten att det inte finns någon kvar att beskatta.

Sverige är ett rikt land. BNP växer enligt SKL med drygt tre procent per år. Hushållens materiella välfärd var 2014 24 procent över EU-snittet, enligt Eurostats mått AIC, Actual Individual Comsumption. Sysselsättningsutvecklingen är positiv.

Naturligtvis finns utrymme att hjälpa, men med förnuft och en plan. Nuvarande regering tycks ha ingetdera. Kommunerna kippar efter andan. De hjälpsökande stirrar in i väggen i månader och krymper. Stefan Löfven beställer vinterbonade tält och hoppas att resten löser sig. Men dessvärre lyser fjuttar inte upp i mörker.