Stoppa projektslöseriet

Ledare Artikeln publicerades
Symbolpolitik
Foto: Henrik Montgomery/TT
Symbolpolitik

Det blir allt vanligare att kommuner tillsätter projekt för att lösa problem, trots att forskning tyder på ineffektivitet.

Offentlig sektor ställs ofta inför svårlösta problem. Då blir snabba och symboliska lösningar ofta frestande. Med modeord som social innovation och total quality management tickar konsulttimmarna, ofta utan mätbar effekt.

På andra sidan valet ser de folkvalda ut att få en svag ställning. Majoritetsförhållandena är oklara i både riksdagen samt runtom i kommuner och landsting.

Situationen kan bli olycklig för skattebetalarna: Svaga politiker visar gärna handlingskraft med symbolpolitik. Under mandatperioden som gick slog riksdagen knut på sig för att reta regeringen med så kallade tillkännagivanden, medan regeringen i rädsla för att få stryk i kammaren i stället försökte visa handlingskraft med skrivelser på annat håll.

Resultatet av en symbolpolitisk miljö blir lätt små pengapotter till populära ändamål – effektiva i utfrågningar i media men sällan när de väl utvärderas. Samhället bör vara uppmärksamma på en sådan utveckling. Politiken behöver snarast rensa i dagens symboldjungel.

Statsvetaren Mats Fred har i en doktorsavhandling visat hur en oönskad projektstyrning har vuxit fram i svenska kommuner. I stället för att uppstå som lösningar på befintliga svårigheter är många projektidéer snarast sålda av kringresande projektentreprenörer.

Resultaten av detta planeras vara långsiktiga: Exempelvis förväntas samverkan bestå efter att ett projekt avslutats. Men forskning och utvärderingar talar för att så sällan blir fallet.

Ett exempel är storstadssatsningarna runt millennieskiftet. Dessa innebar att den dåvarande regeringen använde två miljarder till projekt som enligt utvärderingar haft mycket begränsad effekt för att varaktigt minska utanförskapet i städer.

Ett annat är att en effektstudie av EU:s strukturfonder inte kunde hitta några spår i Sveriges regionalekonomiska utveckling efter projektverksamheter till en kostnad av 18 miljarder kronor.

Det är svårt att ta tillvara på projektresultat i befintliga strukturer. Snarast riskerar denna typ av styrning att tränga ut gammal kunskap samtidigt som det riktar in resurser i de befintliga systemen på att söka nya projektpengar.

När de politiska förutsättningarna ser ut att bli än sämre på att hålla emot projektframväxten måste samhället ryta ifrån. Fler måste säga nej till projektslöseriet.