Svend Dahl: EU-valet handlar inte högerextremismen
Det var tänkt att partiledarna skulle debattera Europapolitik i riksdagen på onsdagsförmiddagen. I stället slog statsminister Stefan Löfven an tonen genom att i sin inledning utnämna valet till Europaparlamentet till “en folkomröstning om högerextremismen”.
De andra partiledarna bakom januariöverenskommelsen instämde. Centerpartiets Annie Lööf talade om “kalla vindar”, “mörka krafter” och om Ungerns auktoritära premiärminister Viktor Orbán. Liberalernas Jan Björklund och Miljöpartiets Isabella Lövin fyllde i med referenser till andra världskriget och ett allt annat överskuggande hot från “högernationalismen”.
Ur ett snävt partiegoistiskt perspektiv kan man förstå den dramatiska retoriken. Såväl Socialdemokraterna som de liberala stödpartierna har ett behov av att motivera sitt vägval. För Socialdemokraternas del handlar det om att man gett upp sin egen sakpolitiska profil, för Centerpartiets och Liberalernas del om brottet med den borgerliga gemenskapen. Då är det tacksamt att i stället prata om ett annalkande nationalistiskt hot.
Men varken den inrikespolitiska utvecklingen i Ungern eller förväntade valframgångar för högerpopulistiska partier säger något om vad Europaparlamentsvalet handlar om.
För det första bygger arbetet i Europaparlamentet på att alla förhandlar med alla i syfte att hitta gemensamma positioner och forma majoriteter. Det är ett arbetssätt som knappast gynnar politikens extremer.
För det andra är det som Fredrik Erixon på den Brysselbaserade tankesmedjan ECIPE konstaterat, i en ny rapport utgiven av Fri Värld, ytterst få omröstningar som handlar om de frågor där högerpopulistiska partier har en hållning som avviker från den europeiska mittfåran. “Parlamentet kommer inte att rösta om nya lagförslag för att förbättra mediepluralismen i Ungern, den sexuella friheten i Polen eller konstruktion på domstolars oberoende i länder med auktoritärt orienterade regeringar”.
Däremot röstar Europaparlamentet varje år om en lång rad förslag som berör områden som miljöregler, jordbrukets villkor och konkurrensen på den inre marknaden. Det är frågor där konflikten sällan står mellan liberalism och högerpopulism.
Detta avspeglas för övrigt i Centerpartiets arbete för åtgärder mot antibiotikaresistens som inneburit att partiets Europaparlamentariker Fredrick Federley förhandlat och kommit överens med representanter för både Polens nationalkonservativa regeringsparti Lag och Rättvisa och Marine Le Pens franska extremhöger (Smedjan 17/1).
Men det är förstås en verklighet som inte passar särskilt väl in i den svenska politiska debatten.
