Svend Dahl: Vem ska trösta Kristdemokraterna?

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Mikael Fritzon/TT

Ebba Busch Thor söker sig tillbaka till rötterna som gav Alf Svensson valframgångar för 20 år sedan.

I Kristdemokraterna berättas det om vårvintern för 20 år sedan. Opinionssiffrorna var usla och på sina håll muttrades det om partiledaren, Alf Svensson. För att visa organisationens stöd skickades partiaktiva regelmässigt ut med blommor när Svensson landade på flygplatsen i Jönköping.

Det som följde skänker KD, som i helgen höll kommundagar i Jönköping, hopp om framtiden trots ett opinionsstöd långt under riksdagsspärren. I maj började siffrorna röra sig uppåt. Svältfödda på framgångar firade partikansliet med tårta. Efter ett tag tröttnade man på att äta tårta så gott som dagligen.

Alf Svensson talade om “närvärme” och om sina sjuka föräldrars möte med en bristfällig äldreomsorg. Statsvetarna talade om “Alfraketen”. På valdagen noterades 11,7 procent i protokollet.

Idag hoppas KD att situationen i sjukvården ska göra det möjligt att, om inte upprepa Alf Svenssons valrörelse, så åtminstone få en skjuts i opinionen.

Det är ingen orimlig tanke. Sjukvården, och inte minst fyra år av växande vårdköer, är en av de frågor som kommer att avgöra valet. KD:s tankar om stärkt primärvård samt bättre styrning och ökad jämlikhet genom förstatligad hälso- och sjukvård är förslag som förtjänar att bli verklighet.

Men för ett litet parti, som inte gör anspråk på statsministerposten, räcker det inte att presentera bra reformförslag - man måste också förmå fånga väljarnas intresse.

Det var vad Alf Svensson gjorde när han 1998 talade om värdighet i äldreomsorgen när andra pratade statsfinanser.

Det senaste året har Ebba Busch Thor allt tydligare försökt knyta an till dessa rötter och på sätt påminna om varför KD inte bara är ett bland fyra snarlika borgerliga partier. “Årets val handlar inte om penningvärdet - det handlar om människovärdet”: var exempelvis KD-ledarens budskap apropå utredningsförslagen att skära i barns rätt till personlig assistans.

Inför kommundagarna skrev statsvetaren Andreas Johansson Heinö en artikel där han drog slutsatsen att KD för att sticka måste våga bejaka religionens betydelse för partiet, snarare än att försöka tona ned den (Smedjan 2/3).

Det är också en känsla som finns bland många KD-aktiva och som kan förklara Europaparlamentarikern Lars Adaktussons popularitet. Frikopplad från dagspolitiken och med sakpolitiska intressen som kretsar kring engagemang för staten Israel och förföljda kristna i Mellanöstern, blir hans tal om att känna stolthet över den första stavelsen i partinamnet, den minsta gemensamma nämnare av existensberättigande som många kristdemokrater söker.

Ändå var det nog Ebba Busch Thor som i sitt tal kom närmast nyckeln till KD:s kortsiktiga överlevnad när hon beskrev “den kravlösa kärlekens kraftfält” som familjens verkliga styrka. För bland många borgerliga väljare finns just en sådan gemenskapskänsla: man vet att man är en familj och ställer på valdagen upp för den som riskerar att ramla.

Kanske var det symboliskt att kommunalrådet i Göteborg, David Lega, fick en av kommundagarnas största applåder när han påminde om att det inte blir någon ny alliansregering utan Kristdemokraterna i riksdagen.