Sverige behöver fler som Bard och Bali – så be dem inte hålla tyst

Ledare ,
STOCKHOLM 20170315Alexander Bard, medlem i årets jury i
Foto: Fredrik Sandberg/TT
STOCKHOLM 20170315Alexander Bard, medlem i årets jury i "Talang" i TV4.Foto: Fredrik Sandberg / TT / Kod 10080

Demokratin hotas när människor försöker få tyst på röster de inte gillar genom att helt enkelt stoppa dem från att höras. Låt mig påminna om att vi i Sverige har yttrandefrihet; den ska vi vara rädda om. I ett fritt samhälle är inte alla likatyckare – och det ska uppmuntras i stället för att motarbetas.

Många svenskar behöver uppenbarligen gå på kurs i argumentationsteknik, för i stället för att bemöta åsikter sakligt och modigt har allt fler börjat kräva att motståndarna helt enkelt försvinner.

Kanske är det lättare att blunda för de synpunkter man själv inte delar. Kanske är det behagligare att få stopp på det irriterande bruset och sen gå och fika med likasinnade. Kanske är det lugnare – men det är inte bra.

Utvecklingen är allvarlig. Den riskerar att öka polariseringen genom att tvinga in människor som inte tycker som dem i mitten av åsiktskorridoren i sina egna bubblor, där de kan hålla med varandra – oemotsagda. Är det bättre?

Just nu försöker instagramkontot TNKVRT stoppa Alexander Bard från att sitta med i juryn för TV4:s Talang.

Bland annat har kritik riktats mot att han på Twitter har uttryckt invändningar mot metoo-rörelsen, vilket TNKVRT anser betyder att han normaliserar och legitimerar mobbing. Även andra kontroversiella uttalanden har ifrågasatts. ”Vill TV4 verkligen förknippas med misogyni och rasism?”, skrev initiativtagaren Danny Lam på Nyheter24 (5/1).

Bard är onekligen en person som ofta går på tvärs, men det borde egentligen bemötas med jubel. Vare sig hans invändningar är rätt eller fel – ja, ibland uttrycker han sig verkligen obehagligt och plumpt – är spetsighet och bredd bra för debatten. Ju fler perspektiv, desto bättre. Ju knasigare tankar, desto insiktsfullare blir världen. Jag skulle uppmana dem som inte gillar det Bard säger att säga emot i stället för att fegt försöka få bort honom från tv-rutan.

Lotta Andersson, exekutiv producent för programmet, svarade tack och lov sansat att: “Vi bor i Sverige, där vi har yttrandefrihet. Den ger personer rätten att tycka, tänka och framföra sina åsikter, även om vi inte alltid delar dem” (Aftonbladet 21/11).

Bard själv svarade ”Var är argumenten? På vilket sätt är jag rasist och sexist?" (Aftonbladet 6/1). Ja, var är argumenten? På Instagram skriver man att ”sluta tro att yttrandefrihet är synonymt med rätten att stå oemotsagd”, men grejen är att de inte säger emot utan helt enkelt vill få bort Bard. Det finns inget hedervärt i det. Skriv hellre faktabaserade, insiktsfulla kommentarer eller artiklar emot honom – det hade säkert många hade varit betjänta av att läsa.

Tystandet är verkligen ett otyg. Förra veckan skrev Nina Åkestam en krönika i Metro där hon – utan exempel eller konkreta bevis – menade att samhällsdebattörer och politiker som riksdagsmannen Hanif Bali (M) bär ansvar för sin ”svans”, det vill säga personer som följer och kommenterar inlägg (1/1).

Och visst är Bali, liksom Bard, en orädd person som skriver rakt utan att putsa på sin image. Men ska han verkligen dömas för vad andra skrivit?

Enligt Åkestam blev det tydligt att det var skribentens intention att locka fram rasistiska ord i kommentarsfält om sådana förekom. Förlåt? Detta är konspirationsteori och foliehattande bortom förstånd.

Att någon skuldbeläggs på grund av andras reaktioner på hen – inte på grund av vad hen själv formulerat – är djupt opassande i ett individualistiskt samhälle där vi borde undvika kollektiv bestraffning.

Åkestams lösning var att skribenter skulle ta bort kommentarer som inte passade deras egna åsikter. Att man ska försöka besvara håller jag med om, men i en vacker demokrati som Sverige är det faktiskt väldigt svårt att ha koll på allt som skrivs i sociala medier. Man får förlita sig på att andra hjälper till, besvarar och reagerar. Jag blockerar och raderar ytterst sällan själv, för det är mycket bättre att åsikter kommer upp till ytan än göms i snö.

Detta ihop med kritiken av att NMR hade tält i Almedalen, att Nya Tider fick vara med på bokmässan samt de många kränkta rösterna apropå vad som står i kurslitteratur eller barnböcker blir ingen smickrande bild av Sverige.

En demokrati mår bra av att släpa ut olika perspektiv i ljuset, för att betraktas. Personer som Bard och Bali visar tydligt hur man kan se på saker på ett inte så tillrättalagt, anti-pk-sätt. Om man törs betrakta dem kan man själv lättare ta ställning.

Tänk också på att det bakom varje person som uttalar sig säkert finns femtio som bara håller med eller är nyfikna. Genom att inte ta debatten utan rensa den från allt man själv tycker är ”usch” hjälper man inte alla dem att välja sida. Den enda som vinner är de som står med munkavlen och beundrar sin egen spegelbild.

Tills det börjar töa.