Sverige blir otryggt av ett skuggsamhälle vid sidan om de skötsamma

Ledarkrönika Artikeln publicerades

Det är otryggt och osäkert att människor som har fått avslag på sin asylansökan lever mitt ibland oss utan möjlighet att försörja sig lagligt eller reella krav på att följa svensk lag. De som har fått ett nej måste lämna. För det behövs rejäla resursförstärkningar och en attitydförändring.

”Den kanske viktigaste uppgiften just nu är att se till att de som har fått beslut om att lämna landet ska lämna landet. Vi håller på att bygga upp ett skuggsamhälle”, sa Ulf Kristersson (M) i Agenda på söndagen (29/4). Hans argument var att det urholkar tilltron till den svenska asylpolitiken om människor inte respekterar att ett nej är ett nej. Men ett viktigare skäl är att det urholkar tilltron till samhället, till andra människor, i förlängningen till demokratin. Det är farligt för oss alla helt enkelt.

Att man enligt asylrätten har rätt att söka skydd betyder inte att man har rätt att stanna. Cirka 40 procent måste dessvärre vända tillbaka; allt annat vore orimligt, särskilt med de omfattande rättigheter som följer med att få asyl i ett välfärdsland som Sverige.

Men allt fler väljer att ändå stanna kvar. Enligt Migrationsverket kommer över 51 700 att avvika inom de kommande tre åren, och polisen har i åratal varnat för att det därmed finns ett växande skuggsamhälle i vårt land där gömda försörjer sig på brott eller svartarbete. Ändå känns politiken generande tafatt.

Många politiker talar om att de som lever i skuggsamhället är utsatta. De kanske tvingas bo på madrasser på balkongen, jobba för extremt låg lön eller begå brott längst ner i den kriminella hierarkin.

Självklart är det tufft och självklart kan man känna empati. Men lika självklart ökar risken för alla oss andra när människor i spåren av misär kan bli ledsna, arga och kanske bittra gentemot oss svenskar som inte ville ge dem asyl trots att vi själva strosar i butiker, äter på restaurang och verkar bo fint. Det kan ge upphov till hämndbegär eller nonchalans inför äganderätten och vår rätt till trygghet. Risken är att vissa skiter i oss och gör som de vill, för att tala klarspråk.

Kanske låter det egoistiskt att uttrycka sig så, men farorna kan inte ignoreras. En regering som ägnar energi åt att subventionera elcyklar och skryter om rekordstora kulturbudgetar tycks dock inte ha förstått hur bråttom det är, hur allvarligt.

Politikerna har länge i tal och intervjuer sagt att det ”ska” fungera. 2015 sa Stefan Löfven (S) att det måste råda ”ordning och reda i det svenska flyktingmottagandet” (Aftonbladet 6/8 -15). Morgan Johansson (S) sa bestämt att ”den som fått avvisningsbeslut måste lämna landet” (SVT 5/10 -15). Samma år varnade Morgan Johansson (S) för ”att det finns en risk att Sverige får en växande grupp som lever i en gråzon”. Han föreslog då en utredning och ställde krav på Migrationsverket att vara mer effektiva. Zzzzzz, tillåt mig erkänna hur oimponerad jag är av tempot.

För faktum är att det åratal senare fortfarande inte fungerar. Polisen svettas av alla bollar som kastas åt dem. Och brottslighet som inte bestraffas leder lätt till mer brottslighet. De kriminella hånfnissar och fortsätter bryta sig in i folks garage eller råna barn. Tick tack, tiden går.

Jag är inte politiker men kan föreslå flera åtgärder.

– En är att genast sluta ge ekonomiskt stöd till personer som inte har rätt att vistas i landet. Enligt SVT har cirka en av tio kommuner betalat ut försörjningsstöd och dessutom har papperslösa rätt till akutvård. Vilken signal skickar man då? En som är klar som gammal korvspad.

– Polisen måste verkligen få mer resurser. ”Den normala handläggningen för ett ärende som kommer in från Migrationsverket när personen är avviken det är att vi ankomstregistrerar ärendet och lägger in en efterlysning. Det är ungefär det vi mäktar med” sa polisen Patrik Engström till SVT (25/4). Ja, de har ju mängder av arbetsuppgifter kring dödsskjutningar, våldtäkter och annat viktigt också.

– Det är bra att nya regler är på gång för utlänningskontroller. Polisen ska få kroppsvisitera, fotografera och ta fingeravtryck (SvD 30/11). Bäst vore om polisen även får beslagta mobiltelefoner och genomföra visitationer för att kunna leta efter eventuella id-handlingar.

– Det borde inte vara möjligt att söka asyl igen efter bara fyra år, för risken är då stor att en person stannar under den tiden i hopp om att få stanna.

Mycket kan och bör göras, men främst känns det som att det handlar om takt och ton. Hur resolut törs man vara, hur hårt vågar man pressa på myndigheter och utredare, hur tuff är man vad gäller att prioritera mellan satsningar? Vänlig undfallande snällism är fin, men kan drabba de svagaste om själviska individer utnyttjar andras goda vilja.

De som lever vid sidan av lever i själva verket mitt ibland oss – och skapar otrygghet. Långt ifrån alla blir terrorister som Rakhmat Akilov, men nog är stölder, inbrott, butiksrån och så vidare också något som känns.

 

Tack för att du läser, delar och debatterar. Följ samtalet på Facebook; leta efter Carolin Hanna Dahlman. Jag kan inte ha fler vänner, men sidan är öppen för alla.