Sverige har inte råd att förlora en generation unga pojkar
Ojämlikheten i den svenska skolan ökar. Läsåret 1997/1998 gick 20 procent av grundskoleeleverna ut nionde klass utan fullständiga betyg. Knappt hälften av dessa elever hade godkänt i svenska, engelska och matematik. Spolar man framåt i tiden till 2016/2017 har 26 procent icke fullständiga betyg. Även den andel som inte har godkänt i kärnämnena ökar. Drygt 17 procent får inte godkända slutbetyg i dessa ämnen.
Reglerna för gymnasiebehörighet har dessutom skärpts. I och med reformen 2011 måste elever ha behörighet i fler ämnen än kärnämnena. Vilka ämnen som krävs skiljer sig mellan gymnasieprogrammen. I våras var drygt 82 procent av svenska elever behöriga att söka till ett yrkesprogram, som har lägst krav.
Skillnaderna i gymnasiebehörighet skiljer sig markant mellan olika kommuner. I Färgelanda i Västra Götaland var endast 51,6 procent av eleverna behöriga att söka yrkesprogram i fjol. I skånska Vellinge var det bara 2,4 procent som inte var behöriga.
Givetvis ska man glädjas åt skolor där eleverna lyckas få höga betyg. Att alla skolor ska vara exakt lika bra är ett utopiskt mål. Problemet är att många skolor i Sverige ger en så pass dålig utbildning att eleverna lika gärna hade kunnat stanna hemma.
Vad händer med den knappa femtedel som varken kan söka yrkes- eller högskoleförberedande program på gymnasiet? Många går vidare till introduktionsprogrammen. Där får eleverna chans att läsa upp sina betyg så att de sedan kan gå vidare till ett nationellt gymnasieprogram. Här ingår språkintroduktionsprogrammet, som är till för nyanlända elever och som är gymnasieskolans största program i årskurs ett.
Att nyanlända får en chans att lära sig språket och att elever ges en andra chans är bra. Men fler än hälften av de 13 000 elever som började ett introduktionsprogram 2013 hoppade av innan examen, enligt Lärarnas Riksförbund.
Tiden då en person med kort utbildning kunde skaffa sig yrkeskunskaper på jobbet är förbi. Den som inte har en gymnasieutbildning har mycket svårt att få jobb, och det gäller även enklare arbeten. Den som inte har gått ut gymnasiet riskerar alltså långvarig arbetslöshet, vilket ökar risken för att hamna i kriminalitet. Män med låg social status tenderar att få problem att hitta en partner, vilket i sin tur är en riskfaktor för våldsbrott och asocialt beteende. Det ligger alltså i både individens och samhällets intresse att trenden bryts.
Undervisningen är i dag inte anpassad efter den grupp som har det svårast, det vill säga pojkar från lågutbildade hem, ofta med utländsk bakgrund. Individuellt arbete, mycket egenansvar och otydliga krav fungerar för medelklassflickor, men inte för de som har det svårast. Pedagogiken måste förändras radikalt. Undervisningen måste fokusera på tydliga regler och krav. De nuvarande lärarutbildningarna bör läggas ner och ersättas med utbildningar som beaktar modern kunskap om barns hjärnor. Introduktionsprogrammen måste ryckas upp rejält med högre krav på närvaro och tillräckligt med stöd.
Sverige har inte råd att förlora en generation unga pojkar.
