Hellre blatte­sverige än SD-Sverige

Ledare Artikeln publicerades
Från en gammal Bamsetidning.
Från en gammal Bamsetidning.

Häromdagen kom ett mail med anledning av en ledare jag skrivit om stenkastning i Gamlegården i Kristianstad: ”hahahah välkommen till blattesverige. Bekosta ett antal fritids gårdar så håller de sig lugna ett tag. Det bästa hade varit om du och resten av muslimknullarna flyttade ut till svartingarna och integrerade er.” (särskrivningen autentisk)

Ja, så vackert uttrycker sig ibland de som röstar på SD – det parti som värnar om svenska traditioner och normer. Är det så de vill se Sverige? Som ett land där man skriver smutsiga förolämpningar till varandra i stället för att samtala och visa respekt? Man undrar.

Häromdagen tyckte en SD-politiker från Åstorp att ”någon borde ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta”. Återigen: Är det så de vill se Sverige? Som ett land där folk skjuter människor som ber om hjälp undan ondskan? Man undrar.

Det där med en särskild svenskhet tycks nämligen vara viktigt för dem.

Mattias Karlsson (SD) skrev nyligen ett inlägg på Facebook: ”fan ta dig som säger att jag och mina vänner är hjärtlösa monster som struntar i döda och döende barn bara för att vi vill hjälpa på ett annat sätt, bara för att vi värnar om vår identitet och drömmer om ett land med trygghet, hemkänsla, gemenskap och kulturell samhörighet”.

Det låter som att han är en god människa, va? En som vill hjälpa. Men jag har ännu inte sett förslagen på insatser i Syrien. Har du? Dessutom kommer värnandet om kulturell samhörighet han skriver om att i praktiken förvandla honom och hans vänner till hjärtlösa monster när de kallt säger NÄ åt hjälpsökande med hänvisning till kulturell olikhet.

Vi har visst en gemenskap här i Sverige som är nödvändig att bevara. En gemenskap där vi skriker ”muslimknullare” till andra. Gosigt som en fleecefilt... Varmt som en öppen brasa.... Ja, nu är jag förstås ironisk. Men frågan är relevant; vad är det de menar?

Björn Söder (SD) skrev i ett inlägg i SD-kuriren 2014 att ”Folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk”. Han oroade sig över att debatten skulle utebli ”eftersom invånarna i staten inte talar samma språk”.

Måste samtliga invånare alltså tala samma språk för att ha rösträtt? Det är ett kontroversiellt uttalande som banar väg för ett samhälle få önskar leva i. Hur felfri måste ens svenska vara? Funkar det att särskriva...?

Man kan raljera, men detta är en kärna i SD:s budskap. ”Vi tror att det bästa för vårt samhälle är att en så stor andel som möjligt av statens medborgare också har en svensk identitet.” SD vill därför enligt sitt principprogram ha en ”gemensamhetsskapande assimilationspolitik” där ”målsättningen är att invandrare skall ta sedan dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att i stället bli en del av den svenska nationen.”

Staten ska alltså lägga sig i hur människor firar jul? Hur de klär sig? Vilken gud de tror på? Det är klåfingreri som heter duga. Så långt från liberalismen man kan komma. Om vanliga hederliga arbetare som betalar sina skatter i tid vill tro på Shiva och prata grekiska, vad spelar det för roll?

”Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.”

Så vilken del av den svenska historien är vår egen? Vikingatiden? Måste man heja på svenska landslaget i fotboll (oavsett prestation)? Är man tvungen att vallfärda till Ullared? Stanna inne på söndagsmornarna? Vägra prata med främlingar på bussen? Dricka bryggkaffe? Var går gränsen liksom?

SD varnar dock för att det är svårt att assimilera folk, särskilt om de är många och olika. Bättre då att inte ta hit dem alls. ”Detta är en av de primära orsakerna till att Sverigedemokraterna förespråkar en långsiktigt ansvarstagande och begränsad invandring.”

Partiets invandringsmotstånd handlar således inte om att värna om välfärden och pensionärernas ersättning. Det handlar i stället om en djup längtan till en enhetlig kultur. Likriktning. Ett mumifierat Sverige.

Där liberaler eftersträvar ett samhälle där människor i högre grad är fria från staten tänker SD tvärtom. I principprogrammet finns formuleringar om att alla medborgare bör ”garanteras en hög grundläggande nivå av ekonomisk och social trygghet”. En stor välfärdsstat alltså. Ja, SD är tydligt till vänster i ekonomisk-politiska frågor och någon vilja att göra människor friare från statens välfärdsmodell tycks inte finnas.

Då man önskar en stor stat – som tvingar människor till ett tätt samarbete – blir det kanske mer relevant att kräva att alla ska vara lika. Med en friare modell, där individen står självständig, finns större utrymme för olikheter. Där sköter man i större utsträckning sin egen ekonomi och behöver inte enas om detaljer eller fajtas om kronorna. För SD blir välfärdsstaten därför ett verktyg i formandet av det Sverige där alla är lojala, svensktalande och identiska som en slags tennsoldater.

Jag ser poängen i att önska att alla står upp för jämställdhet, demokrati, respekt för individen och andra värden – och att dessa uppmuntras genom skolan. Men inte för att dessa fenomen är svenska, utan för att de är bra.

Traditioner och normer är dock en helt annan sak. Där förändras samhället ständigt i takt med teknisk utveckling och influenser från omvärlden. Nog har både svenska språket och kulturen ändrats rejält bara sen du själv var barn? Men SD vill att det ska vara som det varit.

Är det så de vill se Sverige? Som ett land där alla talar svenska men inget annat, klär sig och beter sig enligt det som gällde på 2000-talet och bestraffas för illojalitet i Melodifestivalen? Där man i mail kallar folk ”muslimknullare”. Man undrar.

Jag tänker på några ord från en gammal Bamsetidning. ”Ingenting börjar som något stort. Världens längsta flod Nilen, börjar som små bäckar i bergen. Så började också det som ledde till massmorden i koncentrations-lägren. Vi som var med då sa oss efteråt att detta aldrig fick hända igen. Men för att rasismen inte ska bli en flod måste man känna igen den redan som liten bäck.”

Dela gärna texten på Facebook och Twitter.

Läs även

Bevara Sverige svenskt

SD:s alla pudlar

SD:s dumsnålhet är osvensk