Till och med Elvis behövde kämpa för att nå sin dröm

Ledare
Fick höra att han borde gå tillbaka till att köra lastbil.
Foto:

Jag är trött på att höra från vänstern hur olika grupper har det svårt om måste tas om hand, att de är diskriminerade eller inte kan hjälpa att de hamnar snett. Struntprat! Ytterst få trallar sig igenom livet. Vi kämpar och strävar och till slut går det vägen. Stoltheten i att ha tagit sig upp med egen kraft är en gåva. Den vill jag ge fler.

Marcus dröm var att få skriva om politik i amerikanska och brittiska medier. Men att komma till en sådan position var inte alldeles enkelt. Under två års tid skrev han över sjuttio brev till olika redaktioner i USA och Storbritannien innan någon till slut nappade och gav honom en chans att skriva en kort artikel. Till slut ledde det till fler jobb och idag är Marcus Oscarsson en älskad politisk kommentator i TV4.

Inte ett enda bananskal, räkmacka eller silversked låg bakom framgången. Bara ambition, hårt arbete och envishet.

Det finns många andra som har strävat och till slut vunnit. Jag har tidigare skrivit om ett stort antal kända personligheter som först fick nej, nej, nej för att en dag få ett ja (5/2 -16). Stephen King, Fred Astaire, Elvis Presley. En gång ratade. Sedan oerhört älskade.

Men vårt samhälle hyllar inte direkt hårt arbete. Utbildning lönar sig nästan sämst i OECD, skatten höjs på eget sparande och medierna skriver regelbundet om hur man kan komma lätt undan.

När jag googlar ”tränar hårt” kommer knappast några inspirerande texter fram, utan snarare ”Överträning: 8 tecken på att du tränat för mycket” eller ”Trött och törstig? Det kan bero på att du tränar för hårt”. Hmm.

Reklamen öser på med ”Detta bränner bort en massa fett från magen på 14 dagar”. Tidningarna skriver artiklar som ”Nya rön: Ett glas vin är lika bra som en timmes träning”!

Ja, allt ska man uppenbarligen få utan ansträngning. Bedrägeriet är enormt, för faktum är ju att ytterst få travar genom livet utan motgångar. Den som utifrån sett har ”tur” har ofta i själva verket belönats efter att ha haft rätt inställning, varit social eller lagt ut många krokar. Få får toppjobb utan att ha pluggat och jobbat envetet. Få blir förmögna utan att ha tagit risker.

Politiker som ständigt vill hjälpa gör människor en otjänst låter lika förrädiska som löpsedlarna som ropar ut sina enkla budskap om att tappa ett dussin kilo till midsommar. Och att gnidigt glo på någon som man anser vara förfördelad leder sällan någon mot drömmarna. Den som verkligen vill framåt i livet måste fösa undan avundsjukan, lättjan eller bidragssuktandet och försöka göra sitt bästa av sin situation.

Själv skickade jag över 80 ansökningar 1997 när jag lämnade Uppsala universitet efter fem års studier, men inte en enda arbetsgivare nappade. Det var inte förrän min pappa hittade en undanskymd annons om att jobba med att informera företag om EU-bidrag som jag fick en chans. Sedan dess har jag varje dag tagit initiativ, nätverkat, ökat på min kunskap inom olika områden; inget kommer gratis, allt har haft ett pris. Drivkraften är ett val; jag är tacksam över att ha insett att jag måste.

Ibland skyller den som upplever att det är svårt att komma framåt sitt misslyckande på något externt, som att man är kvinna, kommer från en viss klass eller land. Diskriminering är en enkel förklaringsmodell när man är frustrerad.

Jag blev därför glad när jag läste en artikel om Ali Alabdallah, samhälls- och hälsokommunikatör på länsstyrelsen i Skåne, som har skrivit en ny bok riktad till nyanlända, om hur man får jobb.

Han tog upp ett antal myter, bland annat att man inte får jobb på grund av sitt utländska namn eller för att man har slöja. ”Jag vet många med utländska namn har fått jobb och det är många med slöja som har jobb”. En annan myt är att man inte får jobb på Arbetsförmedlingen, vilket han besvarade med ”De ger inte jobb till någon, utan förmedlar dem. Det är ditt eget ansvar att söka dem (ETC Malmö 8/10).

Ja, det är ditt eget ansvar, vilket kan kännas som ett straff ibland. Det vore ju gosigare om det var någon annans ansvar och man själv kunde ligga på en pälsfäll och käka praliner och tycka synd om sig själv, bli omhändertagen och omhuldad. Men samtidigt som eget ansvar kan verka jobbigt så ger det makt. Tänk vad hårt arbete kan ge, vilka fantastiska belöningar som finns i att sträva och kämpa. Och vad utsatt man är om man gör sig beroende av andras gunst.

Livet kommer inte att vara som en karusell där man far runt, runt i en förutsägbar cirkel på en stadig pålle som rör sig lite upp och ner. Livet kommer ibland att vara som en rodeotävling där man får hålla i hatten för att inte åka av. Ibland som en trist dressyrtävling. Ibland som en härlig rush i galopp över vidderna.

Vi måste ta oss an livet, smacka med läpparna och sätta hälarna i dess sidor. Styra, leda, belöna med socker och morötter.

Vi måste inspirera varandra att göra så, locka fram det bästa hos varandra.

Marcus Oscarsson skapade sin första tidning redan som 7-åring hemma i Odensås i Småland, berättade han när han besökte näringslivsdagarna i Kristianstad. Hans första tidning hade 29 prenumeranter runtom i byarna.

Vilken 7-åring i din värld kan du stötta?