Till pensionssystemets försvar
Pensionsåldern höjs. Det var ett av beskeden från Pensionsgruppen – som består av företrädare från alla partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – i torsdags. Den lägsta åldern för allmän pension, 61 år, höjs stegvis till 64 år 2026. Åldern för garantipensionen, grundskyddet för de som tjänat för lite eller jobbat för kort tid, höjs från 65 till 66 år. Rätten att stanna kvar på jobbet går upp från 67 till 69.
Höjningarna är både rimliga och nödvändiga. På senare tid har pensionerna sjunkit för varje år, inte för att fonderna gått dåligt eller för att systemet är felkonstruerat, utan därför att medellivslängden fortsätter att öka. Det är förstås positivt, men innebär att pengarna som tidigare räckte livet ut nu ska fördelas ut på ytterligare några år.
Det enda alternativ som finns till höjd pensionsålder är höjda pensionsavgifter, men i realiteten kommer det inte att räcka. Dels skulle det ge fullt genomslag först om några decennier, och dels skulle avgiftshöjningarna behöva vara så stora att de riskerar att skada incitamenten att arbeta, och därmed ekonomin i stort. Det är inte omöjligt att avgifterna trots allt kommer att höjas framöver, men tack vare de höjda pensionsåldrarna handlar det i så fall om förändringar på marginalen.
Som vanligt saknas inte kritiker. Många reagerar instinktivt mot höjd pensionsålder och tar chansen att plocka politiska poäng. Populism frodas när pensionerna kommer på tal. För att mota sådana krafter i grind innehåller uppgörelsen också en satsning på de pensionärer som har det svårast, bland annat ökad garantipension och höjt bostadstillägg.
Det är bra, men den bästa delen av torsdagens uppgörelse är att den inte behöver upprepas. Pensionsgruppen har nämligen kommit överens om en så kallad riktålder för pension som innebär att de olika pensionsåldrarna automatiskt knyts till medellivslängden. På så sätt anpassas systemet kontinuerligt till våra beteenden och till den ekonomiska realiteten.
Det är en välbehövlig och smart konstruktion, som hjälper till att försvara och förstärka ett i grunden bra pensionssystem mot såväl finansiella obalanser som populistiska utspel.
