Tyvärr Jan, EU ger dig inte vingar

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Från till synes ingenstans kom plötsligt beskedet från Liberalernas Jan Björklund på partiets dag i Almedalen att man lägger om sin valkampanj och fokuserar på EU.

Detta är en märklig strategi. I Sifos mätningar över vilka frågor som väljarna tycker är allra viktigast hamnar EU på 25:e plats. Och då vet man inte om människor är för eller emot, eller vilket slags EU de vill ha.

Dessutom har L en ganska radikal linje. Man vill att EU ska få beskattningsrätt via klimatskatt och att budgeten ska utökas, något som kan kännas modigt i en tid när EU-avgiftens storlek diskuteras friskt efter Brexit. L vill prata om euro, men det är väl knappast en fråga som väljarna tycker är sexig. Dessutom har EU haft svårt att enas om en strategi och plan för migrationen, så trovärdigheten är låg.

Det verkar som att L väljer EU-frågan eftersom Sverigedemokraterna har en så tydlig EU-negativ linje. Genom att ställa sig på motsatt sida kan Björklund hitta en tydlig konflikt.

Men SD:s väljare går inte till SD för att partiet vill gå ur EU. De bryr sig sannolikt mer om problemen med integrationen och att den haltar på grund av att politikerna så länge har varit fega. Om Liberalerna hade fortsatt på Mauricio Rojas och Nyamko Sabunis kloka linje hade det varit ett effektivare vapen mot SD.

Björklund förlorade nu en chans att berätta hur Liberalerna skulle kunna hantera de frågor som väljarna mest oroar sig över. Om det är så att integration och sjukvård är de områden som folk bryr sig om; de är vardagsnära, något man möter varje dag, måste ett parti som aspirerar på makt kunna ha svar på dem – ensamma eller ihop med andra.

Talet handlade lite om allt möjligt, som en lösgodispåse med allt från cocosprickar till gelehjärtan och svarta ferraris. Hederskultur, EU, klassresor... Det märks att partiledaren är på väg bort.

I förra årets tal var Björklund personlig och känslostark och drev en tydlig ideologisk linje kring klassresor. Han var måhända aningen vänster, som en konsekvens av partiledarstriden med Birgitta Ohlsson, men detta är en liberal linje som borde kunna byggas ut.

Det finns en tydlig skillnad mellan hur höger och vänster beskriver social rörlighet. För vänstern är det angeläget att hjälpa människor uppåt uppifrån, men för högern ligger fokus snarare på att stärka människor inifrån, att peppa och coacha individer till att själva studsa, hoppa, flyga. Om Björklund och Liberalerna hade stått fast vid detta och kopplat det till frågor som väljarna bryr sig om hade man kunnat höja sina opinionssiffror. Men knappast nu.

EU! EU...?