Vad är nästa briljanta idé? Att bjuda våldtäktsmän på pepparkakor så att de blir snälla?

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Hasse Holmberg

En fritidsgård. En Facebookgrupp. En demonstration. Det var idéerna som kom fram vid ett par möten som arrangerades i Malmö apropå den brutala gruppvåldtäkten i helgen.

Kom igen. Det som den 17-åriga tjejen utsattes för var mer än ”oacceptabelt” och värre än ”inte okej;” det var bestialiskt. ”Särskilt hänsynslöst och grymt våld”, kommenterade Mats Attin, inre befäl på Malmöpolisen, som inte hade sett något liknande under 35 år som polis (SVT 17/12).

Tror någon på allvar att det är bristen på fritidsgårdar som fått ett gäng unga män att dra av sig brallorna och förstöra en ung tjejs liv?

Ändå var fritidsgårdar tydligen det som behövdes för att undvika liknande händelser i framtiden; det menade i alla fall Hanna Höie som ordnat ett möte för boende i området.

”Det har varit en angelägen fråga väldigt länge och det handlar om vilka andra alternativ vi har för våra ungdomar i de här stadsdelarna. Femton till sjutton år är en extremt sårbar ålder, och det finns ingenting för dem här”, sade hon (Sydsvenskan 18/12).

Tror någon på riktigt att den unga tjej som snygg och partysugen gick hemifrån en lördag och sedan överfölls i en lekpark – inte olik en sådan hon för inte länge sen lekte i – skulle ha blivit tryggare av det? Tror någon att killarna hade blivit mönstermedborgare om de bara hade fått en lokal betald av kommunen?

Åh om det ändå var så enkelt. En Facebooksida som man kan kommunicera via. En demonstration. En kvinnostrejk. Kreativiteten var det inga fel på mötet.

Det är härligt att människor har sådan tilltro till gruppmöten att de tror att bara för att samlar många i en demonstration får en slags superkraft som kan användas för att fånga bovar. Poliser gillades dock inte; en av mötesdeltagarna menade ”Jag känner mig inte trygg med fler poliser.”

Så det är bättre då att ha en miljö där brottslingarna får klampa omkring fritt? Ursäkta, men jag förstår inte.

Detta är på allvar. Hoten finns.

Till mötet i Malmö var alla välkomna – förutom de som enligt arrangörerna menar att ”våldtäkt är något som begås av förövare av en viss hudfärg, som talar ett visst språk eller kommer från en viss kultur”.

Det blir ju väldigt konstigt, för nog är det väl alldeles självklart att det finns patriarkala samhällen i andra delar av världen och att de som kommer hit från dessa delar kan ha en annan syn på jämställdhet än vad gemene svensk har. Feminister brukar vara snabba med att tala om strukturer, normer och traditioner som ligger i kulturen, men alltså inte nu – för att man är rädd för att verka rasistisk?

Låt mig förtydliga. Bara för att det oftast är män som begår våldtäkter är inte alla män skyldiga,. Och bara för att det är män som vuxit upp med en kvinnosyn som inte liknar den traditionellt svenska dömer man inte samtliga av en viss hudfärg. Men nog måste man väl ändå kunna få tala om sannolikheter? Det är inte rasism.

Att vi bör rikta blicken på enskilda betyder inte att man inte kan se mönster. Det betyder bara att vi vill lösa brott på riktigt, och inte med några tama fritidsgårdsförslag, eller som någon föreslog: en kurs i självförsvar.

En sådan kan säkert stärka en och annan, men när jag själv traskar hem vid 1-tiden på natten är jag sällan nykter och att jag då ska kunna brotta ner en handfull killar med mina trix som vore jag Bruce Lee är inte troligt. Lura inte i tjejer att några nattvandrare kan rädda dem. Det behövs riktiga poliser. Det behövs vuxna lösningar.