Varför berättar SVT för barn att det är helt okej att gömma flyktingar?

Ledare Artikeln publicerades
Neutrala? Nja.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Neutrala? Nja.

Enligt barnprogrammet Morgonshowen är det inte alls fel att ha en utvisad flyktingfamilj i källaren. Men att onyanserat tuta i barnen att det är i sin ordning att bryta mot lagen är verkligen inte public service uppdrag.

I programmet som sändes i Barnkanalen i förra veckan (27/3) samtalade en äldre dam med en ung flicka om det där med lögner. Damen menade att man ibland kan ljuga för att folk ska få vara glada och må bra. Det kanske är korrekt om det handlar om att påstå att en uttröttad småbarnsmamma ser pigg ut fastän ansiktet tyder på motsatsen. Men när det gäller rätt och fel enligt svensk lag bör man inte uppmana barn att fara med osanning.

Men kvinnan sa: ”Du... vet du vad, jag har faktiskt en väninna som har valt att ljuga för att hjälpa andra. Hon har låtit en familj gömma sig i hennes källare. De kommer från ett annat land där det är krig, men de får inte bo i Sverige så om de blir upptäckta så blir de tillbakaskickade till sitt land”.

”Blir de dödade då?”, frågade barnet.

Damen svarade: ”Det vet man ju inte, de kan klara sig, visst, men det är farligt där, så för familjens säkerhet så låter hon dem bo i sin källare och så låtsas hon som att de inte finns när hon pratar med andra”.

”Jag tycker inte att det är ljug för din kompis har ju bara en hemlis”, konstaterade flickan, och fick till svar ”Precis”.

För det första har Sverige reglerad invandring, och även om vi skulle vilja ta emot alla som söker asyl nu och i framtiden blir det en alltför stor belastning på exempelvis damens äldreomsorg och barnets skola. Det är en sorglig realitet. Migrationsverket fattar beslut om asyl, och om en familj inte får bo i Sverige har myndigheten gjort bedömningen att de inte har nog skyddsskäl för att få stanna.

För det andra mår en familj som behöver leva under jord knappast bra av det. Hur ska de göra om de blir sjuka? Kan barnen gå i skola? Hur ska de kunna bygga en framtid? För inte ska väl damens väninna ha dem i källaren resten av livet? Nej, man gör ingen en tjänst genom att gömma dem och tro att deras problem därmed är lösta.

Den som vill hjälpa kan göra det på andra, mer effektiva sätt, genom att stötta organisationer som hjälper på plats eller hjälpa asylsökande med både ekonomiska bidrag, sällskap och språkundervisning.

Men detta talades det inte om i Morgonshowen. Där framställdes det som helt okej att försvåra för polisen och gå på tvärs mot Migrationsverket beslut för att man själv har fått feeling. Det komplexa undveks till förmån för de enkla resonemangen.

Att små barn ska serveras så ideologiskt vinklade barnprogram är under all kritik. Public service när det är som värst.

Läs gärna också

Snälla SVT, sluta ljuga om vad som är gratis

Varför lurar vi i barnen att resurser kan trollas fram av magiska féer?

Ni bränner bilar för att ni är idioter utan hyfs

 

Replik från UR

I sin ledare diskuterar Carolin Dahlman en scen från UR:s ”Elias och de stora frågorna”, en serie från 2011 där Elias och hans farmor vrider och vänder på filosofiska frågor. Syftet med serien är att hjälpa barn att tänka kring frågor som döden, sanning, rättvisa, med flera.

När vi gjorde serien frågade vi både barn och lärare vilka frågor som engagerade och ofta dök upp i klassrummet och manuset har utgått från den dialogen. Att diskutera värdegrundsfrågor och etiska dilemman är en viktig del av skolans uppdrag.

I det avsnitt som skribenten sett diskuterar Elias och hans farmor sanning och lögn. Är det okej att ljuga för att inte såra? Är ett bortglömt löfte en lögn? Ljuger man när man inte berättar hela sanningen? I en ca 40 sekunder lång sekvens illustreras denna filosofiska fråga kring sanning och lögn av en berättelse om farmorns väninna som inte berättar att hon gömmer flyktingar. Sekvensen handlar inte alls om sakfrågan, utan om att ha en hemlighet är detsamma som att ljuga. UR tar självklart inte ställning i frågan om att gömma flyktingar. Lika självklart bagatelliserar vi inte lagbrott. Vi delar därmed varken påståendet att programmet är ideologiskt vinklat eller att barn ”tutas i” att det är i sin ordning att bryta mot lagen.

Carolin Dahlman lyfter ut en detalj från sitt sammanhang och misstolkar därmed avsnittets syfte: att reflektera kring begreppet sanning. Ett program som hjälper barn att reflektera, det är public service när det är som bäst.

Ami Malmros, tf innehållschef, UR

Svar från Carolin Dahlman

Det är bra att man lär barn reflektera kring viktiga frågor. Jag är en stor förespråkare för att man talar om rätt och fel tidigt i ett barns liv eftersom man då lägger en bra grund för framtiden. Men i programmet var det gjort på ett enkelspårigt och vinklat sätt – dessutom på ett sätt som presenterade rättshaveri som något bra. En vuxen auktoritet, en farmor, är någon man lyssnar till och då hon berättar i vänlig ton att man hjälper då man gömmer människor i sin källare kommer det att bli något barnet tar till sig.

Det är svårt att tolka inslaget på annat sätt än att avsändaren tar ställning. Genom att med plirig min berätta en historia utan att vidare diskutera dess komplexitet sänds en tydlig signal.

Jag har inte citerat hela programmet, men denna ”detalj” var ett inslag i sig och naturligtvis är det relevant att både diskutera och kritisera. Även om syftet inte var att behandla sakfrågan var sakfrågan där, fullt synlig.

Om man verkligen hade velat vända och vrida på filosofiska frågor hade man kunnat börja med att vända och vrida; det kunnat göras betydligt djupare och bredare. Det fanns ju inga följdfrågor, inga perspektiv, inga motbilder. För barnet kan det knappast ha varit någon hjälp i tankeprocessen.

Det kanske inte var syftet att bagatellisera lagbrott, men kommunikation handlar om hur mottagaren tar emot budskapet, inte vad avsikten var.