Varning för misslyckade män

I veckan skrev psykiatern Stefan Krakowski om att män som inte får sex riskerar att bli en samhällsfara. ”Det är ingen tvekan om att det finns en påtaglig våldspotential hos incel-gruppen; bara under 2018 dödades 29 personer i USA i attentat som kan härledas till kvinnohat, men en kvantifiering är lika svår att göra som inom andra våldsbenägna grupperingar”.

Krakowski konstaterade att många kvinnor inte längre är beroende av att ha en man, samt att kraven ökar på att ha en partner som kan matcha ens utbildningsnivå och inkomst.

Med tanke på att pojkar kraftigt hamnar efter i svenska skolan kan det således leda till allt fler ofrivilligt flickväns- och sexlösa – och eventuellt våldsamma.

I sitt sommarprat på torsdagen pratade Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse om att nästan var femte kille går ur nian utan betyg som ger dem plats på gymnasiet, samt att flickorna utklassar pojkarna. Två tredjedelar av alla som tar universitetsexamen är kvinnor, vilket leder till att de får högstatusyrke, höga löner och chefsjobb.

Dessvärre visar enligt Leijnse alla siffror på att låg utbildning ger färre år i livet, sämre fysisk och psykisk hälsa, mindre tillit till sig själv och andra, sämre jobb, lägre lön, mindre självständighet, självkänsla, samt ökad risk för att man får förtidspension eller tar livet av sig.

Allt detta är självklart sorgligt för enskilda pojkar och män, men konsekvenserna av deras misslyckande kan slå hårt mot hela samhället.

Enligt Leijsne blir utanförskapet ”bördig mylla för kriminalitet, missbruk extremism eller antidemokratiska miljöer”. Även Malmöpolisen Stefan Sintéus, konstaterade förra året att: ”Vi har ju sett gemensamma nämnare i detta och det är en misslyckad skolgång. I stället har du kriminella förebilder, du ser lättförtjänta pengar och då är man inne i den svängen ganska snabbt.

Dåliga skolresultat minskar även männens chanser att få blir pappa. ”De allra flesta högutbildade män har familj medan de allra flesta lågutbildade lever ensamma. Skillnaden är enorm”, sa Leijnse.

Debattören Jenny Sonesson skrev i höstas om den forskning som finns om de ofrivilligt barnlösa på grund av svag utbildning och inkomst. Hon hänvisade till Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som funnit att män som förlorar på arbetsmarknaden gör så även på partnermarknaden, vilket kan leda till förlorad social respekt. Frustrationen över det kan bli grogrund för kriminalitet, missbruk eller politisk extremism.

Kort sagt, killar som inte pluggar och ligger kan bli farliga.

Så hur kommer vi åt det här problemet? Hur peppar vi killarna att redan tidigt fokusera på skolan?

En sak är självklart att skapa studiero. Enligt Emma Leijnse har pojkar mer att vinna på ordning och struktur, så det behövs mer av både mer disciplin och högre krav i skolan.

Psykiatrikern David Eberhard, författare till boken "Det stora könsexperimentet", menar att skolan behöver anpassas efter pojkarna med mer tävlingsmoment, mindre diskuterande. Han vände sig i en debattartikel emot hur skolan utvecklats. ”Kunskaper som var mätbara och därmed greppbara att tävla om har bannlysts till förmån för allmänna diskussioner och analys”.

Dessutom behöver killarna förstå att det krävs ansträngning för att lyckas. Enligt Leijnse skiljer sig inställningen till skolan mellan könen. När unga får frågan varför de lyckas svarar tjejerna i högre grad att det är för att de arbetar, medan killarna anser att de lyckas för att de har talang. När man frågar vems ansvar det är om man misslyckas, svarar tjejerna ”mitt”, medan killarna anser att ansvaret är någon annans.

Skolprestationer påverkar onekligen pojkars möjlighet att bli trygga, skötsamma medborgare. Men en närbesläktad fråga är att pojköverskott i sig kan vara en fara, och att vi därmed bör ha koll på migrationen.

Forskaren Hans Rosling brukade varna för att Sverige närmar sig Kinas könsobalans. I de yngre åldrarna finns påtagligt fler pojkar än flickor, delvis orsakat av flyktingströmmen.

Statsvetarna Michael Karlsson och Nujin Tasci skrev nyligen att genusgapet bland invandrare ökar, och lyfte att könsskillnaden under 2015–2018 var tio procentenheter: 55 procent män och 45 procent kvinnor.

De många ensamkommande unga männen blir därmed en fråga som behöver hanteras; många av dem har inga fruar som kan anhöriginvandra och balansera mansöverskottet. Och enligt en Eso-rapport som kom 2017 hade endast omkring 20–30 procent av de ensamkommande under de senaste åren uppnått godkänt i svenska, matematik och engelska.

Detta bör hanteras med tuffare krav och vaksamhet. Det är naturligt att den som inte är uppvuxen här blir sämre på att läsa, men då måste pressen öka. Konsekvenserna kan annars bli svåra.

Valerie M Hudson, amerikansk professor i statsvetenskap, har varnat för att mansöverskottet ökar risken för ett våldsammare samhälle, mer osäkert för kvinnor, med mer våld, ökad sexhandel och sämre möjligheter för kvinnor att röra sig fritt.

Hotbilden ska inte överdrivas, för alla män med låga betyg blir inte kriminella. Alla killar som inte får ligga blir inte mördare. Alla nyanlända blir inte ensamma och farliga. Inte heller är den som misslyckas misslyckad för alltid; alla har potential att byta spår, göra klassresor, bättra sig.

Men frågan bör finnas på politikernas radar. Särskilt om man kallar sig feministisk regering borde man bry sig om att skydda potentiella offer för en icke fungerande skola och migrationspolitik.