Är SVT vänstervridet eller inte?

Hur står det till med neutraliteten? Artikeln publicerades

Frågan debatterades för några veckor sedan i Aktuellt mellan Naomi Abramowicz, som hade skrivit en kritisk ledare i Expressen, och Robert Olsson, programdirektör på SVT. (25/8)

Olsson tyckte att kritiken var obefogad. ”Svaret finns i hur våra tittare uppfattar vår grad av professionalitet i arbetet och då är svaret entydigt: Vi har det största förtroendet av alla mediebolag enligt Som-institutets undersökning som kom för ett tag sedan.”

Men att folk litar på SVT behöver inte betyda att man är objektiva. Det kan helt enkelt vara så att det går tittaren förbi. Vinklar, frågeställningar, vem man väljer att intervjua – alla val kan vara medvetet eller omedvetet styrda av en persons värderingar.

Det finns många exempel på att public service inte är så neutrala som man kan önska, bland annat när man låter ”vanliga människor” kommentera olika händelser - och det sedan visar sig att de är jäviga.

I Agenda i söndags debatterade LO och Svenskt Näringsliv låglönejobb, och i ett inslag intervjuades en kvinna som hade svårt att försörja sig trots att hon hade två jobb. SVT redovisade dock inte att kvinnan hade fackliga uppdrag för LO-förbundet Kommunal.

Det är inte första gången det händer. Timbro Medieinstitut har samlat en lista över liknande tabbar:

- I september 2013 rapporterade SVT om en demonstration mot nedskärningar i välfärden. Organisationen bakom evenemanget beskrevs som ”partipolitiskt obunden”, och en av företrädarna för organisationen presenterades som ”gymnasielärare och aktiv i Folkkampanjen”. Men SVT utelämnade det faktum att kvinnan även var redaktör för den revolutionära tidningen ”Antikapitalist”.

- I januari 2014 rapporterade SVT om kritik mot hamburgerkedjan Max på sociala medier, men berättade inte att den som låg bakom Facebook-sidan var andraredaktör på SSU:s tidning Frihet.

- Journalisten Jens Ergon fick göra reportage om klassklyftor för Vetenskapens värld trots att han har varit aktiv i en vänsterorganisation och spökskrivit en debattartikel som argumenterade för att stoppa privatiseringar i välfärden. Han kan knappast kallas oberoende.

- I november 2014 intervjuades en veterinär som oroade sig för konsekvenserna av handelsavtalet mellan USA och EU (Agenda). Ingenstans nämndes att veterinären även var riksdagskandidat för MP.

- I november 2014 intervjuades en kvinna i Aktuellt om hur svårt det var att få fast jobb. Hon var aktiv inom Vänsterpartiet och fackförbundet Handels, vilket inte nämndes.

- I mars 2015 intervjuade Aktuellt en student som en del av den omdebatterade granskningen #vitabolag, men att hon jobbade på SSU utelämnades.

Ett annat exempel var när budgeten presenterades och de som tjänar över 50 000 kr/månad fördomsfullt illustrerades med en man i kostym och slips.

Public service har en funktion; Sverige behöver oberoende, granskande och modiga journalister. Just därför är det extra viktigt att de är ödmjuka inför att människor – även journalister – har åsikter. Och att dessa ibland styr ens val hur professionell man än är.