Vem blir trygg av Löfvens floskler?

Ledare ,
Prata går ju.
Foto:

”Sverige ska vara tryggt för alla” sa statsministern vid riksmötets öppnande på tisdagen. Men vem litar på honom med tanke på de stinkande rättsrötor som uppdagats i dagarna?

Tio män, kanske till och med 20 män, misstänks för grov gruppvåldtäkt av en kvinna. Övergreppet ska ha skett i augusti FÖRRA ÅRET, men först I SOMRAS greps de misstänkta – trots att de redan var identifierade.

Åklagaren förklarade varför: "Dessvärre har man från polisens sida haft mycket annat att göra och har inte haft resurserna att arbeta med ärendet" (Metro 12/9).

Jaså. För ett år sedan menade Stefan Löfven (S) att vi inte har någon poliskris i Sverige. ”Att plötsligt bara skrika att det är kris i hela polisorganisationen, det tycker jag är att gå för långt, sa han då (TT 31/8). Samma månad som en kvinna kämpade mot ett dussin män som attackerade hennes kropp och som ännu inte har fått ett straff på grund av vad som måste kallas poliskris.

"Varje kvinna i Sverige ska kunna leva som hon vill. Stolt, rakryggad, självklar”, sa Löfven i sin regeringsförklaring, och det lät så fint.

Det är dock lätt att säga ordet ”ska”, men verkligheten lyder inte som cirkushästar som domderas med order och piska. Visionerna måste åtföljas av tydliga åtgärder. Nästa år satsas 2 miljarder extra på polisen och 750 miljoner på brottsbekämpning. Men det räcker inte långt och pengar går i stället till att höja studiebidraget och ge bonus för elcyklar.

Med en sådan politik blir fina ord och pompösa mål tomma.

Journalisten Joakim Lamotte skrev i helgen i en krönika om en tjej som misstänks ha blivit gruppvåldtagen. Polisen hade inte ens börjat utreda fallet efter två månader, eller ens titta på den video där våldtäktsmännen hade filmat sig själva medan de förgrep sig (GP 10/9).

Allt färre anmälda våldtäkter leder till åtal. 2014 var siffran 20 procent för att året därpå falla till 14 procent. Förra året var det bara 11 procent (SVT Nyheter 12/9).

Anledningen är polisbristen. ”Med den situationen som är i dag finns det dock ingen möjlighet att hinna med både mord och våldtäkter”, menade Torgny Söderberg från Stockholmspolisen.

Han sa det självklara: ”Det värsta som kan hända är att allmänheten tappar tilltron till rättsväsendet. Dit vill vi inte komma. Jag är inte jätterädd för det, men jag är oroad”. Men nog finns skäl till både rädsla och oro.

Som exempel fick en taxichaufför som hade våldtagit en berusad kvinna straffet sänkt av hovrätten, eftersom ett långt straff skulle göra att han inte längre fick köra taxi (Mitti 11/9). Men vem vill åka med en våldtäktsman? Som ensam tjej är man redan lite orolig över att behöva åka med en främling. Ska svenska rättssamhället skydda våldtäktsmännen eller oss?

En sökning på nätet efter ”hovrätten sänkte straff” ger dessvärre många träffar. Förra vintern sänkte man straffet för ett par våldtäktsmän då männen hade våldtagit kvinnan ”i tur och ordning”. Tingsrätten hade bedömt brottet som grovt, vilket kan ge fyra års fängelse, men efter hovrättens mildare dom kunde de max få tre år (Dagens Juridik 11/3 -16).

En 28-årig Malmöbo som våldtog en 13-årig flicka för ett par år sedan fick i somras sitt straff sänkt av Hovrätten från fem till tre års fängelse. Han hade slagit och örfilat flickan, men det tyckte rätten inte var så pass allvarligt att det rörde sig om grov våldtäkt. Även skadeståndet sänktes (Sydsvenskan 8/8).

Vänersborgs tingsrätt hade dömt en man till fängelse i sex år för att vid upprepade tillfällen ha våldtagit en närstående flicka i hemmet och på semesterresor när hon varit 12-13 år, men i somras sänkte hovrätten i Västra Sverige straffet. Hennes berättelse var tydligen svepande och odetaljerad (Ttela 8/6).

En man – född 1955 – dömdes i tingsrätten för våldtäkt och sexuella övergrepp mot en åttaårig flicka men hovrätten menade att övergreppen höll på så kort tid att de inte kunde anses vara våldtäkt. Straffet sänktes, liksom skadeståndet (Metro 12/6 -16).

I januari trängde sig en man in i en kvinnas bostad i centrala Nyköping och våldtog henne, samtidigt som han höll ett hårt grepp om hennes hals. Nyligen sänkte hovrätten mannens straff, från fyra års fängelse till två år och sex månader. Man tyckte inte att detta var ett allvarligt fall (SVT 16/6).

Det finns betydligt fler exempel, men poängen är tydlig. Rättssamhället står inte alltid på de svagastes sida. Visst ska ingen dömas för lättvindigt, men det handlar om för många fall för att man inte ska se ett mönster.

Och att rättsväsendet behöver mer resurser, tid och pengar kan inte ha undgått någon. Regeringens satsningar räcker tyvärr inte. Det finns många hål att fylla igen.

Politiker måste lägga av med att lägga pengar och energi på att bygga något slags filmcenter i Hässleholm eller satsa 2,7 miljarder på skatterabatt av fackavgiften. Inse att migration både kostar i pengar och i ”utmaningar” och bör hanteras med förnuft. Ministrar måste sluta klippa band och hålla föredrag på mässor och enbart ägna sig åt det viktigaste.

"Det värsta som kan hända är att allmänheten tappar tilltron till rättsväsendet", sa polisen. Jag håller med. Det spelar ingen roll om Löfven säger i ord att "Sverige ska vara tryggt för alla" om det inte återspeglas i handling. Utan krafttag blir det svagt.

Läs gärna också:

Staten ska göra det staten ska göra och inte en massa annat trams

Sköt välfärden eller betala tillbaka pengarna