"Vi måste hjälpa" handlar ofta om andra måste

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Therese Jahnson/SvD/TT

”Skippa julklapparna i år”, uppmanade artisten Zara Larsson inför jul. Sen köpte hon själv en resa till Jamaica och just nu är hennes populära Instagram-konto fullt av bikinibilder.

Egentligen är hennes budskap okontroversiellt. Hon menar att man borde lägga 300 kronor på vattenreningstabletter i stället för på en ”trött jävla tröja till mamma”. Det är ett privat val. Konsumentmakt kan man knappast invända emot. Inte heller konsumtion, då sådan sätter fart på ekonomier.

Däremot blir problematisk då hon skriver. ”Jorden är trasig och blöder. Folk dör runtom oss. Vi säger att vi inte kan ta in fler flyktingar, att vi inte har råd, samtidigt som vi svenskar spenderar 75 miljarder kronor i december inför julen” (6/12). Vilka är ”vi” som har råd?

En undersköterska tjänar under 25 000 kronor i månaden, vilket ger henne cirka 19 000 kronor efter skatt. En resa till Jamaica kostar minst 8 500 kronor.

    60 miljoner människor är på flykt runtom i världen. Jag menar att vi måste hjälpa en del av dem. Men då menar jag inte att svenska staten måste hjälpa. Jag vädjar däremot till enskilda att offra en gnutta av sin välfärd. Det är skillnad.

    Det är ett problem att så många av dem som säger ”vi måste hjälpa” – vilket betyder att svenska skattebetalare ska tvingas betala – är personer som har marginaler (och inte sällan en duktig revisor som kan påverka skatten). Jag ser deras bilder av champagneflaskor, resor till New York och Bali. Deras matbilder liknar inte den julmat jag fick på min mormors serviceboende. Där serverades det köttbullar, prinskorv, Janssons. Ingen löjrom.

    Om man själv kan både köpa en resa till Karibien och skänka pengar till Unicef är det nog svårt att sätta sig in i andra situation. Att känna med kommunpolitiker som kämpar med att finna boenden för ensamkommande flyktingbarn. Poliser som prioriterar ner inbrott. Dem som köar i sjukvården.

    Sverige är ett rikt land, inte tu tal om saken. Men det blir problematiskt när den utbildade medelklassen från sina villor talar om att ”vi har råd”. När Centern skriver ”Det är vår plikt att ge människor som söker asyl ett så bra mottagande som möjligt” och förordar ”en politik som ger alla samma rättigheter och skyldigheter”, är man närmare socialismen än Vänsterpartiet. För vems plikt talar man om? Johanna Jönssons eller din och min?

    Om enskilda med god ekonomi vill stötta dem som har det svårt är de fria att göra det. Heja er! Jag menar också att ”vi måste hjälpa”, vi som kan. Men att lättvindigt överföra hjälpandet till det offentliga blir att låta andra ta konsekvenserna av sin egen goda gest. Det är – som statsministern skulle ha sagt - ”inte okej”.

    https://youtu.be/esMESVVUqNE

    Läs också:

    Nej, Vänsterns godhet är inte godast