Konkursen fick honom
att skämmas och må dåligt

Jasab Elteknik i Bjärlöv hade specialiserat sig på att göra designade elinstallationer till privatpersoner. De hade många kunder i sydvästra Skåne, och företaget som Jörgen Nilsson startade helt ensam 2000 växte med åren till 27 anställda som mest.

– 2005 märkte jag att det kunde bli en svacka och började även söka mig mot mer offentlig miljö. Vi fick många uppdrag.

Ett stort jobb var företagshotellet Åkarnas Hus i Helsingborg, som de började jobba med under hösten 2008.

– Jag fick jobbet via ett företag vi arbetat med tidigare under fem års tid, annars hade jag nog varit mer försiktig.

I slutet av 2008 fick Jasab inte mer betalt från bolaget bakom Åkarnas Hus. Jörgen drev det till sin spets och det företaget gick i konkurs.

Det innebar samtidigt att Jasab förlorade över tre miljoner kronor.

– Dessutom hade jag plötsligt åtta man sysslolösa, vilket tickade pengar.

Jörgen Nilsson tog kontakt med olika rådgivare. Alla var eniga: Enda utvägen var att gå i konkurs.
– Det var något jag inte hade tänkt skulle hända mig tidigare. Konkurs, det låter så skambelagt.

Men den 16 januari 2009 lämnade han in en konkursansökan till tingsrätten. Samma dag försvann kontrollen över livsverket. Tidigare på morgonen hade han samlat alla 24 anställda till ett stormöte och förklarat läget.

– Jag hade tidigare varit öppen med att det gått dåligt och personalen ska ha en eloge, för alla gjorde vad de kunde. Men nu gick det inte längre.
I början tog han konkursen väldigt personligt, skämdes och mådde dåligt.

– Efter ett tag insåg jag att det inte var mitt fel, det var ett annat företag som dragit ned mig. Men det tog tid att komma över.

I början hade han också tankar på att köpa tillbaka boet och starta på nytt. Nu blev det inte så.

– Andra gick bakom ryggen på mig. Då bestämde jag mig för att släppa detta helt.

Konkursförvaltarens arbete är inget han berömmer:

– Jag har aldrig sett sådan pengaförstöring. Jag tycker man kunde fått betydligt mer för många av de saker som auktionerades bort.

Under 2009 har han jobbat med annat, bland annat åt en likvidator, och bestämt sig för vad han ska syssla med.

– Ett tag tänkte jag att det skulle gå att bygga upp ett nytt företag från noll. Sedan insåg jag att det är inte det jag vill göra. Jag vill jobba med det jag är bra på, att rita och designa ljuslösningar.
Namnet har han lyckats behålla, Jasab har numera återuppstått och hyr lokal hos De3 Interiör. Men med annan nisch. Han har släppt den privata marknaden, inriktar sig mer mot företag och offentliga miljöer.

– Jag vill inte kalla mig konsult, men jag hjälper företag som vill renovera, bygga om eller profilera om sig. Det är inte bara belysning det handlar om, utan ljusinsläpp, möbler, färger, tyger, väggar och golv.

Min idé är att de bara ska ha ett nummer att ringa, så ordnar jag allt. Jag blir en typ av projektledare, som skissar, ger dem förslag och sedan ser till att allt verkställs.

Lite av samma grundfilosofi som i förra företaget. Ett nummer till en som ordnar allt.

– Men mitt mål med detta är inte att ha ett stort företag och en massa anställda. Mitt mål är att göra det jag tycker är kul och ha nöjda kunder. Därför samarbetar jag med företag som kan leverera det som behövs.

I Sverige finns det dessutom en negativ bild av företagare som har konkursat. I vissa andra länder ses det mer som en erfarenhet, att någon åtminstone har försökt.

– Man kan nog se det på olika sätt. Personligen har jag haft med företagare att göra som satt det i system, då har även jag blivit drabbad. Sedan finns det de som inte kan hjälpa det, utan gör vad de kan. Men jag tror att en orsak till att det upplevs skambelagt är att det finns så stora krav på oss i Sverige. I slutändan handlar det ju alltid om hur andra uppfattar det.