Rovdriften kan vara över

Konsumentverket konstaterade i tisdags att större delen av Sveriges befolkning sparar i olika typer av fonder och att fondsparandets betydelse för den egna ekonomin således har blivit allt större. Det skrev verket i sin granskning av 40 fondbolags marknadsföring av fonder. Verket pekar i den på ett antal brister. Kritiken gäller främst fondbolagens otillräckliga presentation av riskinformation och tidigare uppnådd avkastning. Verket har för avsikt att gå vidare med en granskning även av fondbolagens avgifter.

Rovdriften på våra pensioner tycks äntligen fått staten och olika myndigheter att försöka få stopp på avgiftsfrosseriet.

Ett par andra tecken under våren kan tyda på detta: I februari flaggade Finansinspektionen för att det är dags att förbjuda försäkringsmäklarprovisioner som gör kundens försäkrings- och pensionsinköp till en mycket dyr affär. Det kan handla om så mycket som 20 procent i avgifter per år på sparkapitalet.

Vad hände? Ett par privata stora försäkringsmäklare hyllar nu förslaget. Uppenbart med ambitionen: bättre förekomma än förekommas. I deras debattinlägg i Dagens industri i mitten av april kunde man om provisionssystemet läsa att: ”Placerare varje år snuvas på miljardbelopp …  På dagens komplexa finansmarknad har rådgivarna en viktig funktion. De förutsätts sätta kundens intressen främst, men så ser det knappast ut i dag… Inte i någon annan bransch accepterar vi sådana betydande intressekonflikter mellan köpare och säljare.”

I mars drämde sedan pensionsjätten Alecta till med storsläggan mot fondbolagens höga avgifter och svårgenomträngliga information, vilket i slutändan kan halvera människors pensionskapital. Kritiken samlades under rubriken: ”En rovdrift på pensionssparare”. Inte utan anledning. Alectas räkneexempel anger att det totala pensionskapitalet blir 350 000 kronor högre för den som betalat lägre avgifter.

Ett annat debattinlägg i april, med syfte att stärka svenskt aktiesparande och direkta aktieinköp, lyfter också fram ogynnsamma och dyra aktiemarknadsprodukter som ett stort problem. ”Individen riskerar en sämre avkastning genom att lockas in i ogynnsamma aktiemarknadsprodukter med höga avgifter och invecklade skatteupplägg – trots att dessa överlag inte genererar någon överavkastning”, skrev två företrädare för Aktiespararna.

Så kom då Pensionsgruppen, med representanter från de fyra allianspartierna och Socialdemokraterna, med sitt förslag att sätta stopp för de massbyten inom premiepensionssystemet som kommersiella pensionsförvaltare gör för cirka 100 000 pensionssparares räkning. Syftet med förbudet mot massbyten är att bringa ordning i den industri som vuxit fram kring premiepensionen. Där förvaltningsföretag tar betalt för att sköta pensionsspararnas fondkonton vilket leder till massbyten av fonder. Dessa massbyten ställer till det för fondbolagen som plötsligt får stora köp- eller säljorder. Vilket i sin tur kan drabba övriga sparare i fonderna.

Oavsett om regeringen väljer lagstiftning eller en hårdare reglering av fondbytena menar Pensionsmyndigheten att det krävs ett bättre konsumentskydd mot rådgivnings- och förvaltningsföretag. Pensionsmyndigheten är också självkritisk och menar att den behöver bli bättre på att upplysa om att rådgivningstjänster ofta är en dålig affär.

Om detta är nog de flesta ense vid det här laget:

Spara till pensionen måste bli enklare och billigare.

För på vems villkor skapades egentligen pensionssystemet? För finansmarknadens eller konsumentens bästa?