Svenskarna vill stå lite utanför

Vi var många som inför folkomröstningen 2003 trodde att ökat resande över Öresundsbron skulle medföra tre valutor i Skåne, svenska och danska kronor samt euron.

Men butikskyltar med ”här tar vi emot euro” är numera i stort sett nedtagna. Det innebär dock inte den europeiska valutan kan anses misslyckad, i världens totala valutahandel har den nu tagit ungefär hälften så stort utrymme som den tidigare totalt dominerande dollarn, euron är också dubbelt så stor som japanska yenen.

På kontinenten slipper drygt 325 miljoner invånare av EU:s 500 att tänka på växelkurser och bankavgifter när de ska resa ut i Europa. Men större vinst görs i utrikeshandeln, som går smidigare med gemensam valuta.

Eftersom 40 procent av Sveriges BNP handlas över gränserna blir det något dyrare oss.

Men euron har också blivit valuta i länder som inte är med i EU, Montenegro och Kosovo. Vid ett besök på Kuba i våras visade det sig att euron var mer användbar än dollarn. Euron används också av på franska öar utanför Afrikas och Kanadas östkuster liksom i Karibien.

Många kända ekonomer tror att euron kraschar. Så länge Tyskland och Frankrike med en tredjedel av EU:s befolkning har kvar euron som valuta lär flertalet andra behålla den. Att ett eller annat land som grovt misskött sig blir utkastat eller självmant lämnar euron på grund av populistiska folkvågor kan istället för misslyckande lika gärna ses som en lycklig utgång. Den gemensamma valutan stärks.

När vi folkomröstade för åtta år sedan betalade vi 9 kronor för en euro, ungefär samma som i dag. Politiker och nationalekonomer resonerade om att ett ja till euron borde leda till att vi växlade in den till mellan 8:60 och 8:80 kronor. Svenska kronan var tillfälligt mycket svagare våren 2009, över 11:50 kronor.

Vad som är bra eller dåligt med euron handlar mest om tyckande, det är svårt att säga vad vi i inskränkt bemärkelse tjänar mest på om det nu ska avgöra vår inställning till tidernas största europeiska fredsprojekt.

Att Sverige tillhör de få länder som avvisat euron är följdenligt: Engelsmän har alltid betraktat europeiska kontinenten nedlåtande, danskar har fått för sig att jordbruket förlorar på euron, norrmän har sina oljepengar och ber inte någon om något annat än att USA hjälper dem med försvaret av Norra ishavet.

Och svenskarna har alltid varit nödbedda när det gäller att visa att vi tillhör Europa. Ta en så liten symbol som den EU:s blågula flagga som knappast finns på ett enda svenskt stadshus, i motsats till i övriga Europa.