Claes Eriksson borde ta en lång reklampaus

Ny bok

Claes Eriksson: "Alster – en stunds texter" (Ordfront)

Medborgarna, skriver Claes Eriksson, "ville egentligen inte alls gå med i EU, men statsministern hade genom list och lömsk taktik lyckats manipulera fram en valseger". Men folkomröstningen, då? Var det inte just medborgarna som bestämde? Så mycket ger Eriksson, känd från Galenskaparna, för demokratin och människans fria vilja.

Hans debut i bokform, Alster – en stunds texter, tar gärna parti för "den lille mannen". Bryssel, ekonomer och framtidsforskare är fel, bondkomik och sunt förnuft rätt.

Eriksson liknar en folkhemsnostalgiker och konservativ socialdemokrat. Det var bättre förr. Public service och ärliga tag för hela grindslanten.

Under senare tid har han särskilt uppmärksammats för kampen mot TV 4 och deras reklamavbrott mitt i filmer. Konsten är helig, reklamen borde inte få störa och profitera på den. Själv är han dock inte mindre marknadsanpassad än att han i dagens bok återanvänder material till sketcher och annat som han via duk och burk redan gjort profit på. Det är väl det nyliberala roffarsamhället som spökar.

Rolig, åtminstone om man gillar Blandaren och dess teknologhumor, är Bilens historia: en ordlek eller två per årtal från 1890 till 2003. 1927: Al Capone lanserar skottkärra med kullager. Och denna, om 1939, hade legat gött i munnen på Sten-Åke Cederhök: Fiskbil fastnar med dragkrok i Göteborgs vägnät. Annars är det nog Tage Danielssons fallna mantel Eriksson helst vill axla.

Men tokroliga underfundigheter och underfundiga tokroligheter gör ingen dubbelgök. Ofta blir jag mållös: driver karln med "den lille mannen"? Eller tror Eriksson så lite om honom?

Här är rimmade blandverser som inte hade platsat på lätta sidan i de allra minsta lokaltidningarna. Och massor av prosa som är så tarvlig att en någorlunda begåvad mellanstadieelev hade skämts för att visa fröken.

Claes Eriksson borde ta en lång reklampaus.

Jan Karlsson

kultur@kristianstadsbladet.se