Spirituosa och spiritualitet
Christina Mattsson: Från Helan till lilla Manasse - Den svenska snapsvisans historia (Atlantis) Christina Mattsson: Helan går - Hundrafemtio visor till skålen (Atlantis) När jag en gång i forntiden gick på lärarhögskolan skulle vi auskultera (lyssna och lära av erfarna lärares lektioner). Mest minns jag, när en originell kollega berättade om franska revolutionen och kom in på Frankrikes nationaldag fjortonde juli (Bastiljens stormning 1789). Han frågade också när Sverige hade sin nationaldag. Klassens ljus svarade sjätte juni (dåvarande Svenska flaggans dag). Ånej, det är bara på papperet, kommenterade magistern. Den riktiga nationaldagen är midsommarafton, för då är ingen strupe torr och ingen flicka ledsen. Det kan råda delade meningar om den saken, men sant är att i kväll kommer det att drickas en del sprit och sjungas snapsvisor i detta land. Dagen efter kan det vara intressant att ta del av vad Christina Mattsson har att säga i ämnet. Denna visforskare, museichef och dubbelsnapsare (en till jul och en till midsommar) gav 1989 ut antologin Helan går - Hundrafemtio visor till skålen, som nu kommer i nyutgåva åtföljd av Från Helan till lilla Manasse - Den svenska snapsvisans historia. Christina Mattsson beskriver våra skålvisor med rötter i medeltiden som nyttjas när man dricker någon eller något till, typ Det var i vår ungdoms fagraste vår. Detta sker enligt min ringa erfarenhet oftast i vin, men på 1800-talet slog smörgåsbordet med sill av alla de sorter igenom och till sill passar ej vin. Det fick bli brännvin och det smakar inte alltid så gott utan fick drickas snabbt, därav ordet snaps. Åtföljande snapsvisa bör vara kort och koncis så att inte brännvinet ska hinna bli ljummet (eller ”kallna” som det brukar uttryckas). Så blir stämningen hög och allt färre grinar illa. Dessa snapsvisor lever vidare i ett otal stencilerade häften och genom muntlig tradition. Gubbar kan dricka många nubbar, men deras kvinnor är som regel försiktigare, åtminstone med snapsen, och kommer ihåg både text och melodi. Vad den senare beträffar, så är det praktiskt att använda välkända musikstycken som de flesta kan. Änkevalsen eller Lili Marlene har populära melodier väl så kända från kräftkalasens snapsvisor som från originaltexterna. Skillingtrycket Kors på Idas grav tillhör väl inte var mans repertoar, men dess melodi har övertagits av mera välkända Imbelupet glaset står på bräcklig fot. Kvaliteten på snapsvisorna är skiftande. Många är fåniga, dryper av spritromantik och mår bäst av att glömmas. Spiritualitet ersätts med spirituosa. Men det finns pärlor. Stora skalder som Carl Michael Bellman, Anna Maria Lenngren och Frans Michael Franzén har bidragit liksom förre bankchefen Hans Dahlborg (Mera brännvin i glasen, flera glas på vårt bord, flera bord på kalasen, fler kalas uppå vår jord, melodi: Internationalen). Här i staden har vi en högskolerektor emeritus som är så fyndig och musikalisk, att jag hoppas att snart få se Björks samlade i tryckt version. Det skulle sitta fint i detta gamla brännvinsdistrikt, även om potatisspriten fått stryka på foten till förmån för vetevarianten Absolut och de lokala märkena Gauffins Dubbelblandning (söt, alkoholstark och närmast odrickbar) och Åhus Bitter försvunnit ur sortimentet. Helan går heter alltså Christina Mattssons antologi med 150 visor i olika versioner och med upplysande kommentarer. Titelns snapsvisa har nog de flesta lärt sig genom att lyssna och dess ursprung är dunkelt. Mats Rehnberg trodde den hade samband med militära trumpetsignaler, ovisst vilka. Strindberg ville jämställa Helan går med Du gamla, Du fria och tonsättaren Franz Lehár trodde det var vår nationalsång, eftersom svenskarna stod i givakt och såg så allvarliga ut vid avsjungandet. Efter Helan följer Halvan, Tersen, Qvarten, Qvinten, Rivan, Rafflan, Rännan, Smuttan, Smuttans unge, Femton droppar, Lilla Manasse och så nummer tretton, Lilla Manasses bror. Så långt är det inte många som kommer ihåg att de varit med. Piraten skrev en gång att vi räknade snapsarna till tersen, tror jag, och kallade resten strösupar. Snapsvisor kommer många av oss att sjunga denna afton både här i Sverige och i Finlandssverige. I övriga världen firar man på annat sätt. De är en inte oväsentlig del av vårt kulturarv och kommer nog att leva vidare. Nu kan man ladda ner snapsvisor från internet och Christina Mattsson presenterar också en modern ”nätvisa” (melodi Lambeth walk): Det är faktiskt inte lätt/få en sup på Internet/fast ditt modem/kopplas till ett system. www och snabel-a/funkar ej så sabla bra/via en mus/får du ej något rus. Vill du ha nåt att dricka/hjälper det ej att klicka/för via nätets e-post/går ej flaskpost/till din dörrpost. Så det är faktiskt inte lätt/få en sup på Internet/fast ditt modem/kopplas till ett system! Skål! ANDERS BOJS
