Alla nyanserna av Lisa Nilsson

Premiären på Rival i Stockholm den 14 februari (Alla hjärtans dag) i år verkar som ett väl valt datum, med tanke på hur Lisa Nilsson i föreställningen "Kvinnan som är jag" öppnade sig om sitt kärleksliv – eller bristen på det. Hon har skrivit manus själv och tillsammans med regissören Anna Ståhl arbetat fram föreställningen som i vår kommer att besöka 16 orter runt om i landet.

– Jag ser fram emot att möta alla som inte har kunnat ta sig till Stockholm. Eftersom jag har turnerat hela mitt vuxna liv så vet jag att det kan skifta väldigt mycket, även när det gäller vilken humor som går hem på olika platser. Man får jobba mer lyhört med att anpassa sig efter publiken när man byter scen, säger hon.

Recensionerna har varit positiva och framför allt har den komiska sidan av föreställningen "Kvinnan som är jag" lyfts fram. Att "Himlen runt hörnet"-sångerskan har fler strängar på sin lyra har hon visat med musikal- och filmroller, nu vill hon utveckla både sin komiska och dramatiska sida.

– Att jag i starten av min karriär fick värsta hitten och blev popstjärna var inte riktigt vad jag hade tänkt. Jag har ofta känt mig stympad, som att jag inte använde hela mig. Nu får jag göra det jag tycker känns mest spännande och alla som känner mig säger att personen på scenen är mer lik den jag verkligen är, en fullödig varelse, säger hon.

Med det kommer även att öppna upp om privatlivet, vilket hon i showen gör i en monolog om att appdejta. Internt har de medverkande skämtat om föreställningen som "en lyxig kontaktannons".

– Jag hade faktiskt en dejt under sista helgen vi spelade på Rival som ingen visste om. När jag höll mitt avskedstal riktade jag mig till producenterna och sa att jag var tacksam att de hade ställt upp och att jag hoppades att de blev glada att höra att annonsen hade gett utdelning, säger hon.

Trots att hon närmar sig den magiska gränsen när många kvinnor slutar få rollerbjudanden och då förfrågningarna tunnas ut är Lisa Nilsson mer upptagen än någonsin. Men hon berättar att hon inte är riktigt nöjd än.

– Jag skulle tycka att det var roligt att få göra en talroll på scen och inte behöva vara "Lisa Nilsson som brister ut i sång". Jag tänkte ge det i present till mig själv nästa år när jag fyller 50, att jag ska få göra vad jag vill utan att behöva tänka strategiskt för karriären. Det ska bli spännande att se vart det tar vägen, säger hon.