Satsningen som gick hem

CajsaStina Åkerströms röst svävar okonstlat ut över en folkmassa som är med på de stillsamma, ja varsamma noterna från första början.

Visfestivalen blev ett faktum när växlande molnighet och gratis vissång lockade semesterfirare att fylla Åhus torg istället för stranden under lördagen.

CajsaStina sjunger sin och Åsa Jinders ”Av längtan till dig” om ”den vackraste människan jag någonsin mött” och hon biter aldrig till, är aldrig vass eller utmanande. Hon låter visan, texten, tala. Hon närvarar och framför, utan att ta plats. Gör det sällsamt utan att vara drabbande.

Att samtidigt hålla ett helt torg i uppmärksam tystnad är en konst i sig.

De två starkaste korten vid premiären för Åhus Visfestival inledde premiärsatsningen. För Jack Vreeswijk var det den gamla släktingens låtar från 60-talet som stod på repertoaren.

Vreeswijk den yngre berättar inlevelsefullt hela bakgrundshistorien innan vistexten får mynna ut i sagan om ”Esmeralda”. Där och då, innan första anslag, avslöjas en tillbakalutat skön entertainer, åter med en konsert i Åhus efter 13 år.

Och kvinnonamnstemat går igen. Det publikfriande skämtandet glöms bort så fort det väna allvaret tar vid i ”Elisabeth”. Bakom låten, eller snarare genom den, framträder en ömsint drabbande singersongwriter, milsvidder från den där skuggan kastad av ”den gamle släktingen”.

En annan av visfestivalens premiärartister som också hade publiken i sin hand var Calle Kristiansson. Hemtamt bortom rock’n’roll och strålkastarsken framförde han kompisens innerliga ”Face to Face” med samma publika gensvar som vore det ”Walking in Memphis”.