Alexander den store – Hollywoodstjärnan

Alexander Skarsgård har varit hemma i Sverige och njuter.

– I Los Angeles kan man ju aldrig gå någonstans. Man måste köra bil. Därför är det underbart att vara i Göteborg, att kunna gå runt och fika med kompisar och se på stan. Det är mer stadspuls här än i LA, säger han.

Men just nu är det definitivt Los Angeles och den hyrda villan uppe i Hollywood Hills som är basen. Tv-serien "True blood" är en megasuccé, tredje omgången rullar just nu i USA och redan i vinter drar man igång med inspelningen av omgång fyra.

Dessutom har Alexander Skarsgård blivit en eftertraktad filmskådespelare – thrillern "Straw dogs" är redan inspelad och i slutet av augusti flyger han till Hawaii för att spela in science fiction-filmen "Battleship" mot sångerskan Rihanna.

– Jag har lite dålig koll på henne än så länge, säger han.

Att Skarsgård just nu befinner sig i Göteborg beror på att han har en av huvudrollerna i Lars von Triers stjärnspäckade film "Melancholia".



Basen för inspelningen är Trollhättan, men under ett par veckor filmar man på Tjolöholms slott söder om Kungsbacka. Som vanligt när det gäller von Trier är allt hemligt, och Alexander säger att han får i princip inte säga någonting.

– Ja, det är ett bröllop och jag gifter mig med Kirsten Dunst och jag är otroligt kär. Jag är väldigt lycklig – i början, säger han. Han dementerar att pappa Stellan spelar hans far i filmen.

– Nej, han är min best man. Vi har inte särskilt många scener ihop, men det är kul bara att vara med i samma film och att kunna hänga på kvällarna.

Förhållandet var likadant på inspelningen av Johan Klings "Puss", som kommer på bio den 20 augusti. Där har Alexander och hans bror Gustaf stora roller, men de har inte en enda scen tillsammans.

– Det var lite trist, men det var ändå kul att vara på samma inspelning tillsammans.

För Alexander blev inspelningen av "Puss" det mest slitsamma han varit med om i karriären. Mitt under inspelningen gick regissören Johan Kling in i väggen och allt upphörde under en tid. När det drog igång igen, befann sig Alexander Skarsgård i Louisiana där han spelade in thrillern "Straw dogs".

Allt krockade och det blev ett oerhört pusslande. Skarsgård repade i Louisiana, sedan flög han i 24 timmar för att komma till studion i Visby.

– Det här var ett år efter det att vi först hade filmat "Puss", då hade jag långt hår, nu hade jag kort.

– De hade gjort en peruk som jag inte hade hunnit prova. Så när jag kom till Visby så var det bara på med peruken och filma i tre dagar och sen tillbaka till Louisiana.



Även denna dag i Göteborg kör det ihop sig lite för Alexander Skarsgård. Det som skulle ha blivit en lugn stund på hotellet blir i stället en bilfärd till en inspelningsstudio på Hisingen. Alexander Skarsgård måste eftersynka sexton repliker till avsnitt elva i "True blood".

När det jobbet är klart kommer han ut ur studion indränkt i svett.

– Det måste ha varit bortåt 600 grader därinne. Och det fanns ingen tidskod utan jag fick se på scenerna på en monitor och sedan arbeta på order av regissören som stod i LA, lokal tid sju på morgonen, och gav instruktioner på ett trasslig telefonlinje.

Men Alexander klagar inte. Tvärtom.

– Det skulle aldrig falla mig in att gnälla. Jag är så oerhört tacksam över att jag har jobb. De flesta inom skådespelarfacket i USA har inga jobb, och jag har själv varit där.

Och han tar även den ovälkomna uppvaktningen från papparazzi i Los Angeles med lugn. Han skrattar när ämnet kommer upp.

– Ja, dom har bra koll på vad man gör. Om fans kommer fram och vill ha en autograf, det är bara kul. Det innebär ju att de gillar serien. Fast det är ju jobbigt om man får en kamera i ansiktet när man är ute och äter lunch med en polare.



Det där med skvallerfotografer spred sig till Sverige i maj i år, när Alexander och Kate Bosworth besökte Stockholm och varje steg de tog bevakades av kvällstidningarnas fotografer.

– Det kändes konstigt, förstås. Jag är ju uppväxt i Sverige, med Stellan som farsa, och van vid att ingen bryr sig. Sverige har känts så tryggt, man har kunnat vara sig själv. Så det är klart att det var lite jobbigt. (TT Spektra)