En rörig nöjeshistoria

Det vankas nypremiär efter 18 månaders uppehåll. Kalmar, Ronneby Brunn och Kristianstad får sin egen dos av sammanlagt cirka 80 figurer som landets nestor i maskerings- och imitationskonst har tolkat, förvrängt och framhävt.

Så pass framgångsrikt att hans tv-serier under 70- och 80-talen hade världens högsta tittarprocent. Ett av avsnitten i "Party hos Parnevik" lockade sex miljoner tv-tittare.

Avskedsturnén "Parneviks Gubbröra", Bosse Parneviks absolut sista scenparty, är en memoarföreställning med återblickar på 50 års gubbar, allt sedan TV-debuten 1957.

Utvalda imitationer varvas med anekdoter om möten med majestäter, statsministrar, presidenter och filmstjärnor, tv- & liveklipp. "Parneviks Gubbröra" blev en publiksuccé när den hade premiär på Maximteatern i Stockholm för tre år sedan – tolv inplanerade föreställningar blev 70.

Hade du förväntat dig det?
– Nej det hade jag inte! Jag trodde att jag gjorde min sista stora produktion på Cirkus 1993 och -94, med Monica Zetterlund, Robert Gustafsson, Pernilla Wahlgren och Uffe Larsson, säger Bosse Parnevik på tråden och berättar om upprinnelsen till "comebackavskedet".

– Det var en dam i Borås som först bad mig komma dit och berätta om mitt liv i underhållningsbranschen, ett slags föredrag som blev väldigt uppskattat. Så jag gjorde ett par föreställningar till för svenskar i Spanien, och där satt Lasse Holm som sa att jag måste göra det till en show.

En show som 72-årige Bosse Parnevik med pensionärens rätt skrattande kallar en hobby. Bosse Parnevik var gymnastikdirektören som på kvällarna uppträdde på nattklubbar, för att på morgonen hålla lektioner med skolungarna. Ekvationen, där en kvälls gage motsvarade en halv månadslön som gymnastikdirektör, fick Parnevik att "ta en time out, som aldrig blev någon time in". Resten är ett stycke svensk nöjeshistoria.

Förstår du att "Parnevik" för många är ett lika etablerat namn som flera av de gubbar du imiterar?
– Men förstå hur fantastiskt det har varit att verka under en period när det bara fanns två tv-kanaler, att man kunde genererar sex miljoner tv-tittare på en kväll. Och att ha haft förmånen att få växa upp under en tid med storheter som Ewert Taube, Hasse & Tage, Cornelis och Povel Ramel, säger Bosse Parnevik och ger prov på en av sina absoluta favoriter.

Statsminister Olof Palmes röst ljuder genom telefonluren, den där välbekanta karakteristiskt frampressade rösten tillhörande en "gubbe" som Parnevik levde med i 17 års tid, och som på en rak fråga förnekade att han tyckte imitatörens ömsinta nidbild var elak.

– Palme var både den roligaste och svåraste gubben, förklarar Bosse Parnevik och låter den forne statsministerns röst glida över i partimotståndaren Gunnar Hedlund, Centerns starke man under 60-talet, och vidare till boxningsstjärnan Ingemar Johansson – bara genom att med små medel ändra tonläge eller öka volymen.

– Eller överdriva, poängterar Parnevik som sällan lyckades förarga sina imitationsoffer.

– De flesta kände sig nog tvärtom hedrade. Utom kanske Ingemar Johansson, funderar han och låter återigen boxaren få röst:

– "Din jävla buktalare" ...

Vem skulle du imitera i dag?
– Jag tycker synd om dagens imitatörer! Reinfeldts röst hördes knappt i valet. Det är möjligen Carl Bildt, och honom gör de redan.

Med dagens breda tv-utbud finns det så klart fler ämnen för imitationer, men samtidigt är det svårare att få ett lika stort folkligt genomslag, som förebilderna till Parneviks gubbar fick på sin tid.

Och det var inte bara svenska kändisar som fick utstå imitatörens konster. När en nedslagen president Jimmy Carter kom till Sverige på statsbesök, strax efter att ha blivit förbigången av Nobelpriskommittén för sin medling vid Camp David-avtalet, anlitades Bosse Parnevik för att uppträda med sina gubbar Reagan och Nixon.

– "Har jag glömt knäppa gylfen", tänkte jag. Carter och hans fru slog sig för knäna och skrattade så de grät, säger Bosse Parnevik.

Parneviks Gubbröra. Ronneby Brunn 2 oktober, Kristianstads konserthus 3 oktober.