En ädelstentill komedi

Det hela kretsar kring ett konstverk, en tavla, en målning... ja, något "fyrkantigt vitt skit", för att sno till en formulering ur det suveränt flödande och rakt igenom briljanta manuset.

Vad som kretsar är tre vänner och deras under dramats gång hårt och, milt sagt, skruvat prövade vänskap.

Mästerverket inhandlades, för en ansenlig summa, av den med ytligt sval behärskning, elegans och stramhet präglade Rickard – utmärkt gestaltad av Fredrik Ekdala.

Hans vän och tidigare "mentor" Allan – framtvingad i koleriskt maratonlöp av den ständigt pålitliga sceniska klippan Mikael Svensson – är rolltypiskt tvärsäker i sin bedömning, där det vita skitet får sin verbala entré.

Osäker, nära gränsen till feg velighet och strävande efter vänskap med alla, lever Torsten slagpåsens och den misslyckade medlarens farliga liv – i Roland Klassons underbara medlidande- och skrattkrampsframkallande röst-, mimik- och kroppsexcesser som stundtals sopar såväl Halvan som Mr Bean rejält under mattan.

I takt med att den visuella konstens oinramade skapelse pendlar mellan skit och mästerverk, åker de tre männens relationer en lika vådlig berg- och dalbanetur, i vilken de allt våldsammare kastas mellan vänskap och hat.

Åskådarna bjuds på en lika hisnande, men enbart lustfylld, resa längs vilken man får uppleva genomgående säkert och övertygande skådespel med överlag skön, slagkraftig komik, angenämt kryddad med mörkare undertoner – från sorg och upprivande konfrontationer till rent allmänt, vardagligt lidande - som bröllopsbestyr och liknande.

Hur det slutar? Ja, åk till Vinslöv och ta reda på det!