Ömsom vin, ömsom hembränt

Resultatet är ömsom vin, ömsom hembränt i detta trivsamma projekt som Växjökomikern Nils Åkesson satt samman med ett brett leende och stort hjärta för genren.

Han håller rågången fri från plumpigheter till förmån för många festliga texter och lyckade nummer, och får medspelsglad assistans av operettcharmören Björn Forsberg, Fredrik Granholm och på spinnsidan Linda Reimers och Louice Öhlin som välsjungande levererande backups.

Det vimlar inte oväntat av gamla sönderskrattade vitsar och nyårsrevysketcher. Men här finns ändå ett par nyare skrattretare. Som när Granholm från Yngsjö, modelltävlande för Röda korsets överskottslager som Mister Camping, hoppas på en semesterresa till Landön.

Även aktualiteter är det ont om. Frånsett det suckigtsnåriga biljettköpandet hos SJ, och Forsberg, Granholm och Åkesson som provrörsbabys till manliga föräldrar.

Mera tidlöst är Åkessons packade restauranggäst som ständigt häcklar den trubadursjungande Forsberg. För att citera Povel Ramel: ”Vi har hört den förut”. Men visst håller den fortfarande.

Däremot sjungs det ofta och mycket. Naturligtvis är det operettveteranen från dåtida Malmö stadsteater, Björn Forsberg, som låter bäst. Inte minst som ”rosenkavaljer” vilken även ”Minns i november”, och i en charmig duettolkning (med Linda Reimers) av Povel Ramels/Wenche Myhres ”Troligen inte”.

Det skulle man även kunna säga om Caroline af Ugglas uppskattning av Åkessons elaka parodi på ”Snälla, snälla” i ett långt schlagerpotpurri i finalen, laddat med bra vibrationer.

Även där med facit ömsom vin, ömsom hembränt.