Plötsligt fyra singlar

Did I Die Records, ett internationellt etikettssamarbete där bland annat Kristianstadsbutiken Kompakt Disk och dess ägare Jörgen Nilsson i högsta grad är delaktig, släpper nu fyra vinylsinglar på ett bräde, där just omslagen, baserade på målningar av den i Malmö verksamme konstnären Max Weiland, är den egentligt enda förenande faktorn.

I en anda av abstrakt konkretism ser vi frimärksjackade ögonblicksbilder där verkligheten liksom skruvats till ett snäpp. I syfte att oroa och väcka tankar.

På samma vis är det med musiken. Fyra band med olika uttryck och hemvist samlas under Did I Die-paraplyet. Vi hör Jönköpings Knivderby, som hittills gjort sig mest omtalade för just omslagen – specialtillverkade tingestar i kilotung metall bland annat – som slamrar på i god stil. Lagom desperat och med en härlig energi rasar man igenom ”Förlorarsäsong”, allt medan ”Amatörerna gör att rosorna dör II” visar en mer sansad sida av bandet. Trots att deras ”Medicin EP” nu släpps i blygsamma 255 limiterade exemplar är det närmast att jämställa med massproduktion. Utgåvor om 70 och 100 har varit något av Knivderbys signum hittills.

Singeln som ljudbärare är menad att ge en glimt av något större. Ett agn, en teaser, ett vykort. Danska Admiral Bird väcker genast lust efter mer. Långt frammixad sång av utmärkt slag gör deras ”Don’t touch the radio” till en stark stund. Det finns en spännande komplexitet i Köpenhamnskvartettens musik. Känns som att det är all idé att kolla upp albumet ”Goodbye cruel worldview”.

Den internationella vyn vidgas rejält när vi tar klivet över Atlanten. Pennsylvanias Circle The City spelar en släpig hardcore som för tankarna till namn som Helmet och kanske även Flipper, eller om det nu är tidiga Fireside. Gillar hur som helst det jag hör på ”Wrong Roads EP”.

I New York hittar vi trion Terrible Eagle. Omslaget till ”X Kapital” visar en våldsam brödrafight. Och nog väcker även musiken heta känslor. En rak bastrumma tar kommandot allt medan gitarren ger sig av i omloppsbana. Intensivt och eggande. I grunden ganska eget, även om Liars stundom blinkar till i referenskammaren.

Kul, kul, kul. Plötsligt fyra singlar. En samlad rapport från samtidens independentscen. High Fidelity à la Kristianstad. Och det här är förhoppningsvis bara början.