Till Fredrik Wikingsson:

Hur klarar ni att vara särbor, nu när Filip bor i LA?

”I går skajpade jag med honom i två timmar. Det blir lite oortodoxt. Men jag har spånat normalt med honom i tio år, det här gör mig ingenting.”

Hur många svarade ja på frågan ”Får jag följa med”?

”Alla. Men vi ställde inte frågan till alla, för man såg på vissa att här är det inte läge att börja snacka över huvud taget.”

Ni kommer inte bara att prata utan sjunger också i showen. Varför?

”Vi är nog bättre på att babbla än på att sjunga, men i den här sortens musik tror jag nog ändå att vi tillhör toppskiktet i Sverige. Säg någon annan som sjunger roliga låtar!”

Hur kommer ni att tackla Stockholm i föreställningen?

”Som den småstad den i ett internationellt sammanhang verkligen är. I Stockholm kan man vara hur raljant som helst, det kommer absolut att bli den hårdaste och mest halshuggande föreställningen.”

Känner ni att ni måste överträffa er själva hela tiden?

”Nej, det är det farligaste man kan hamna i. Jag intervjuade en gång ”Jackass”-killarna som satt och fejkdrack rom och försökte vara allmänt outrageous för att de kände att det förväntades av dem. Det är ett jobbigt fack.”