Hemvändare åter på helig mark

Nu, 45 år efter bildandet står Lasse Stefanz på toppen av sin karriär som ett av Sverige bästsäljande albumakter. Grammisgalan väntar återigen nästa vecka, en ny skiva kommer i maj och en bok, ”Lasse Stefanz”, om Kristianstadsbandets senaste 45 år i branschen släpps i sommar.

– Det ska bli spännande. Det blir någon form av biografi och jag tycker själv om att läsa sådana, om Elvis och AC/DC, säger bandets sångare Olle Jönsson.

Kristianstadsbladet kunder redan i somras avslöja att dansbandsprofilen Thomas Deutgen var i full färd att sammanställa en bok över orkestern framfart. Tillsammans med fotografen Lina Haskel har duon följt med Lasse Stefanz land och rike runt för att i bild och ord dokumentera landets mest framgångsrika dansorkester.

Innan boksläppet i juli kommer i sedvanlig ordning ett nytt våralbum med Lasse Stefanz. Ett första smakprov, ”Jag far till Waco” med svensk text av Danne Stråhed till Ronnie Dunns original, framförde orkestern på Eldsjälsgalan i TV4 i vintras. Någon albumtitel är inte klar, men bilden till omslaget togs under skräckblandad förtjusning häromveckan.

– Det var en häftig grej! Christer kom på att vi skulle ta bilden i varghägnet på Kolmården. Man är inte så tuff när det kommer sex stycken vargar springandes mot en, kan jag säga. Och det första de gjorde var att hälsa genom att slicka en i ansiktet. Det var en fantastisk kick – det trodde man aldrig att man skulle våga.

Men först stundar kvällens comeback på Sommarlust Folkets park. Bandet är återförenat med saxofonisten Hasse Sigfridsson som tog time out i våras efter en tids sjukdom.

– Hasse är pigg och kry och tillbaka i gänget igen. Det känns lite pirrigt att spela hemma på ”mammas gata” igen, det gör det. Förhoppningsvis kommer en massa familj och vänner förbi.

Vad har folkparken betytt för Lasse Stefanz?

– Jag är ju uppväxt på Näsby och det var stället man gick ut på. Stan hade två regementen och sjuksköterskeskola, och det var i parken alla samlades. Det var makalöst, med måndagskul som drog tusentals varje vecka, och nattklubb på lördagar och gammeldans på söndagar. Det var ju där man ville spela.

Och det fick Lasse Stefanz. Att folkparken i Kristianstad haft betydelse för bandets utveckling är Olle Jönsson den förste att stryka under på.

– Absolut! Vi fick rutin på att spela, ofta fick vi gå på i pauserna när kända orkestrar från Stockholm var på plats. Vi gjorde det gratis om jag minns rätt, kanske att vi fick lite fickpengar. Det var många trevliga kvällar, konstaterar Olle Jönsson, som även drar sig till minnes några av bandets höjdpunkter, som skedde i folkparken:

– Jag tror det var i samma veva som vi släppte skivan ”Marie Marie” 1983, vi skulle filmas till en musikvideo och över 2 000 personer dök upp. ”Du kan inte släppa in fler”, sa vi till Gunnel i kassan, men det gjorde hon ändå. Det strömmade in folk.

– En annan gång, 1982 tror jag att det var, så spelade vi på en fest för frisörer på La Veni. Det var då vi fick beskedet att vår version av ”Oh Julie” hade valt ut till Svensktoppen. På den tiden fanns det sju-åtta versioner på låten. Vi blev så paffa.

I kväll är det dags för nya Sommarlustminnen när Lasse Stefanz gör comeback. Redan nästa vecka väntar nya äventyr: Grammisgalan den 14 februari. Kristianstadsorkestern, nominerad i kategorin ”Årets dansband” för fjolårets ”Cuba Libre”, har chans på sin fjärde statyett.

– Vi fick vår första grammis 1990 för ”Mot nya mål”, sedan fick vi för ”Rallarsväng” 2009 och ”Texas” 2011.

Grammisgalan direktsänds i SVT.